Författare: C.C. Hunter
Serie: Shadow Falls #4
Sidor: 400
Spoilervarning! Fjärde delen i en serie, spoilers från föregående böcker finns i både summeringen och recensionen!
Even at a camp for supernatural teens, Kylie Galen has never been normal. Not only can she see ghosts, but she doesn’t seem to belong to any one species—she exhibits traits from them all. As Kylie struggles to unlock the secrets of her identity, she begins to worry that Lucas will never be able to accept her for what she is, and what she isn’t…a werewolf. With his pack standing in their way, Kylie finds herself turning more and more to Derek, the only person in her life who’s willing to accept the impossible.
As if life isn’t hard enough, she starts getting visits from the ghost of a loved one, trouble is, this person isn’t dead…not yet anyway. Now Kylie must race to save one of her own from an unseen danger before it’s too late—all while trying to stop her relationship with Lucas from slipping away forever. In a world of constant confusion, there’s only one thing Kylie knows for sure. Change is inevitable and all things must come to an end…maybe even her time at Shadow Falls.
Jag vet inte hur jag ska förklara min kärlek till Shadow Falls serien. Egentligen är den bara en vanlig paranormal serie, men för mig har den det där lilla extra, det som gör den till en enastående serie, det som skiljer den från en serie som bara är bra.
Handlingen är precis lika underbar, rolig och spännande som vanligt och under bokens gång försöker Kylie ta reda på vad exakt det innebär att vara en chameleon, hon har killproblem med Lucas som hela tiden väljer flocken framför henne och Derek som erkänt att han älskar henne, och hon får besök av ett spöke som inte bara är någon hon älskar utan också någon som fortfarande lever.
Jag äskar karaktärerna i Shadow Falls. Kylie är en utav mina favoriter bland kvinnliga karaktärer.
Hon är tuff och kan säga ifrån, men hon är även sårbar och ödmjuk. Hon är hjälpsam och vill allas bästa, utan att bli mesig. Kylie känns väldigt äkta för mig.
Holiday, Burnett, Della, Miranda & Perry, jag älskar dem, bland dem bästa bi-karaktärer någonsin.
Så till Lucas och Derek. I dem två första böckerna ville jag att hon skulle vara med Lucas, men i Taken at Dusk började jag ändra mig, och nu håller jag definitivt på Derek. Han älskar henne och stöttar henne, accepterar henne för den hon är och hjälper till och med till med spökena.
Lucas var en idiot i denna bok. Jag kan förstå att han måste låtsas som att dem inte är tillsammans om hans ska komma med i rådet, men någon måtta får det väl vara. Han bara ljuger och tänker enbart på sig själv hela tiden. Jag skulle aldrig, aldrig förlåta honom för det som hände i slutet, och jag hoppas verkligen att Kylie inte gör det utan ser hur underbar Derek är. Snälla C.C. fixa det?
Whispers at Moonrise är lika awesome som övriga böcker i serien. Det är både feelgood och spänning, skratt och gråt under läsningens gång och jag fullkomligt och totalt älskar det.
Sista boken i serien kommer i April nästa år och jag är övertygad att avslutningen kommer vara epic.
Min favoritscen var när --> markera för spoiler: Kylie råkade zappa dit Zac Efron, sjukt kul! spoiler slut.
10 / 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar