Författare: Elizabeth May
Serie: The Falconer #1
Sidor: 312
Lady Aileana Kameron, the only daughter of the Marquess of Douglas, was destined for a life carefully planned around Edinburgh's social events - right up until when a faery killed her mother.
Now it's the 1844 winter season and Aileana slaughters faeries in secret, in between the endless round of parties, tea and balls. Armed with modified percussion pistols and explosives, she sheds her aristocratic facade every night to go hunting. She's determined to track down the faery who murdered her mother, and to destroy any who prey on humans in the city's many dark alleyways.
But the balance between high society and her private war is a delicate one, and as the fae infiltrate the ballroom and Aileana's father returns home, she has decisions to make. How much is she willing to lose - and just how far will Aileana go for revenge?
The Falconer har funnits med på min att läsa lista sedan jag först hörde talas om den för ett och ett halvt år sedan. Att jag längtat efter att få läsa den är ett understatement, men tyvärr måste jag säga att den inte alls lyckades med att leva upp till mina förväntningar.
Boken har en väldigt lovande premiss, men tyvärr så var handlingen en dålig blandning av seghet och action. Vissa slagsmålsscener var väldigt underhållande, men i övrigt så fastnade jag inte alls i boken. 300 sidor kändes snarare som 500, och jag var väldigt uttråkad medan jag läste.
Jag gillade beskrivningarna av de olika faeries(arna), och de kändes för det mesta ganska levande och välgjorda. Däremot kändes världsuppbyggnaden ganska vag och jag hade svårt att bygga upp en bild framför mig. Jag hade gärna sett steampunk elementen som förekommer antingen hade varit mycket mer utvecklade, eller helt bortplockade, och jag är fortfarande osäker på varför dess inblandning var nödvändig för historian.
Jag var inte alls speciellt förtjust i Aileana, och hon kändes aldrig äkta. Jag gillade när hon slogs och så, men det var tyvärr enda gångerna jag gillade henne.
Kiaran var väldigt kall, och precis som han själv säger så fanns det inget mänskligt hos honom. Han var aldrig riktigt ärlig eller visade någon som helst personlighet, och jag kan inte för mitt liv förstå hur han helt plötsligt var ett kärleksintresse. Aileana har känt honom i ett år, upprepat otaliga gånger att hon inte riktigt litar på honom, och man får aldrig se dem dela något med varandra..och sen helt plötsligt har hon känslor för honom? Och förvandlas från en kickass warrior till en trånande tonårsflicka? Nej, bara nej! Och så dåligt gjort..jag gillade det inte det minsta.
Även cliffhangern i slutet irriterade mig oerhört, allra helst eftersom jag inte har några planer på att läsa uppföljarna. Jag vet att jag har klagat mycket nu, men låt inte min recension hindra er från att läsa den. The Falconer är egentligen inte en jättedålig bok..det var bara inte en bok för mig.
4 / 10
Har med hört att den ska vara bra, trist när böcker inte lever upp till ens förväntningar!
SvaraRaderaJättetråkigt, allra helst när jag var säker på att jag skulle älska den. :/ Men vem vet..du kanske gillar den ändå? :)
Raderaslush machine
SvaraRaderamanual ice shaver