Författare: Demitria Lunetta
Serie: In the After #2
Sidor: 432
Spoilervarning! Boken ingår i en serie, spoilers från tidigare böcker förekommer.
It’s been three months since Amy escaped New Hope, and she’s been surviving on her own, like she did in the After. Until one day, her former fellow Guardian’s voice rings out in her earpiece. And in a desperate tone, Kay utters the four words Amy had hoped she would never hear: Dr. Reynolds has Baby.
Now it’s a race against time, for Baby is in imminent danger, her life threatened by the malevolent doctor who had helped start the end of the world. In order to save Baby, Amy must make her way to Fort Black, a prison-turned-survivor-colony, where she will need to find Ken, Kay’s brother. He alone holds the key to Baby’s survival.
One small slip-up on this quest could spark a downward spiral that would not only cost Baby and Amy their lives, but threaten the very survival of the people in the After.
In the After var en av mina favoritböcker förra året (och den var minst lika bra nu när jag läste om den inför In the End), och jag har självklart varit nyfiken på fortsättningen. In the End var kanske inte riktigt lika bra som sin föregångare, men det var fortfarande en bok som jag älskade mycket.
Handlingen var för det mesta väldigt spännande, och jag älskade delarna i Fort Black. Det var både obehagligt, och gjorde mig riktigt arg över hur kvinnorna behandlades. Jag är dessutom väldigt förtjust i Florae monstren, och tycker att de är riktigt läskiga. Det känns dock som att det inte var riktigt lika mycket action i den här boken, och det var några sidor i mitten som var lite för utdragna för min del. Men i det stora hela så var In the End en riktigt spännande bok.
Amy är en fantastisk karaktär, och jag gillar henne så mycket. Hon är både smart och modig, och jag finner henne att vara väldigt beundransvärd. Jag gillade särskilt när hon var i Fort Black, och att hon inte lät rädslan bryta ner henne. Jag tror att många kan tycka att hon var lite för oansvarig, men jag gillade att hon inte bara satt inne och väntade på Jacks. Amy kan ju faktiskt ta hand om sig själv. Relationen mellan Amy och Baby var en av mina favoritsaker med In the After, och därför var det lite tråkigt att dem inte var tillsammans i den här boken. Jag älskar Baby dock, och jag var glad över de scener man fick. Även Jacks var en karaktär jag tyckte mycket om, och hans relation med Amy var betydligt mer äkta än den hon hade med Rice i första boken.
Slutet var både bra, men aningen för öppet. Jag hade gärna velat ha lite mer, även om jag också är ganska nöjd. Dock tycker jag att det är tråkigt att det bara var en duologi, eftersom jag älskar både handlingen, världen, och karaktärerna. Jag kommer säkert att läsa om de här böckerna i framtiden, och jag rekommenderar mer än gärna den här serien.
9 / 10
Håller med! :) En bok till, tack!
SvaraRaderaMan kan ju alltid hoppas. :)
Radera