fredag 5 augusti 2016

Minirecensioner: Maria Gripe x 2

Titel: Glasblåsarns barn
Författare: Maria Gripe
Serie: -
Sidor: 152
Recex: Ja

På en vårmarknad i Blekeryd i Småland, någon gång i slutet på 1830-talet eller början av 1840-talet, försvinner glasblåsarns barn Klas och Klara. Somliga visste att det skulle ske, andra bara anade det, men ingen kunde göra någonting åt saken.
Klas och Klara blir bortrövade av Härskaren, som gåva till hans maka Härskarinnan, och nu tvingas de leva i det stora gotiska slottet mitt i en mörk, folktom stad.
 


Först och främst vill jag ge ett stort tack till Modernista för recensionsexemplaret; tack så mycket! 

Jag har för mig, men kan inte komma ihåg att jag har läst någon av Maria Gripes böcker. Vilket känns lite som ett måste. Så därför blev jag väldigt glad över att få Glasblåsarns barn som recex. Och det här är vad jag tyckte;

Handlingen var småspännande, och jag gillar den lite mörka och mystiska stämningen som ligger över boken. Språket är gammaldags och världen känns väldigt charmig. Så själva känslan tycker jag att Gripe lyckas riktigt bra med. Däremot brister det i karaktärerna, och personligen har jag väldigt svårt att älska en berättelse där jag inte lär känna karaktärerna. Dock är ju detta mer av en barnbok, och deras karaktärsutveckling är inte alltid lika omfattande. Så jag får väl ha lite överseende.

Mitt slutord blir att Glasblåsarns barn var en mysig läsupplevelse, men en jag kanske hade uppskattat ännu mer i mina yngre dagar. Rekommenderas dock, om inte annat för att Maria Gripe är en sådan författare man bara bör ha läst något av.


6 / 10 

Titel: Pappa Pellerins dotter
Författare: Maria Gripe
Serie: -
Sidor: 188
Recex: Ja

Loella bor ensam i en liten stuga i skogen med sina små tvillingbröder. Hennes mamma är ute och arbetar på sjön i långa perioder och hennes pappa vet hon ingenting om. Det går dock ingen direkt nöd på Loella och bröderna. Hon har tant Adina, som hjälper henne, och hon har Pappa Pellerin. Visserligen är Pappa Pellerin bara en fågelskrämma, men för Loella representerar han något mer - kanske pappan som hon hört att hon liknar, men som hon aldrig sett.
När mamman också försvinner tvingas Loella lämna sin trygga värld i skogen, och hamnar på ett barnhem i den främmande, skrämmande staden. Men drömmen om pappan växer sig allt starkare och blir allt viktigare för Loella.
 
 


Ett stort tack till Modernista för recensionsexemplaret; tack så mycket! 

Pappa Pellerins dotter var även den ett recex, och jag läste den dagen efter jag hade läst Glasblåsarns barn. Kanske blev det lite för mycket av det goda, kanske var det bara inte en bok för mig, men jag fann att jag gillade inte denna lika mycket. Det var egentligen inget fel på den, men handlingen kändes lite långsam och långtråkig. Jag var dessutom inte helt förtjust i blandningen av skrift och talspråk, och det gjorde att jag kom av mig i läsningen. Jag gillade Loella däremot, och jag var väldigt förtjust i slutet.

Pappa Pellerins dotter var kanske inte så bra som jag önskat mig, men jag är ändå glad över att ha läst den. Och omslaget är väl dessutom för himla fint?
 


4,5 / 10  

8 kommentarer:

  1. Men då måste du ju läsa Agnes Cecilia!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det får jag helt klart ta och göra. Är dessutom väldigt nyfiken på Tordyveln flyger i skymningen. Har du läst den, och vad tyckte du i såna fall? :)

      Radera
    2. Nej det har jag tyvärr inte. Skäms lite över det då det verkligen är en klassiker.

      Radera
    3. Det är väl inget att skämmas över? ;) Ska iaf ta och kolla upp Agnes Cecilia lite närmare. Tack för tipset. :)

      Radera
    4. Jag gillade Tordyveln väldigt mycket, läste den förra sommaren!

      Radera
    5. Åh, kul att höra! :)

      Radera
  2. Synd att du tyckte de var lite sådär... Jag har inte läst någon av dem. Tror jag sagt förut att jag bara läst Tordyveln flyger i skymningen och Skugg-serien av Gripe. De var dock helt fantastiska. Kanske hade jag turen att plocka upp just de böcker när hon var på topp :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror nog mest att det var att jag kände mig lite för gammal för böckerna. Även om jag tyckte bra om Glasblåsarns barn. Är väldigt nyfiken på Tordyveln flyger i skymningen dock. Har bara hört bra saker om den. :)

      Radera