Författare: Hannah Harrington
Serie: -
Sidor: 304
Recex: Ja
Att säga förlåt är inte tillräckligt
Chelsea har aldrig kunnat bevara en hemlighet ... förrän nu.
Alla har någon gång skvallrat om något de inte borde - men senaste gången Chelsea avslöjade en hemlighet ledde det till att någon nästan dog. Så Chelsea bestämmer sig för att avge ett tysthetslöfte. Om hon håller munnen stängd kan saker åtminstone inte bli värre, eller hur?
Fel.
Att plötsligt stå upp för något hon tror på gör den tidigare populära Chelsea utstött och trakasserad. Men med hennes nya sätt att kommunicera möter hon också nya oväntade vänner, som skateboardkillen Sam. Han är den sista personen som borde ge Chelsea en andra chans, det är hans bästa vän som skadades mest av hennes skvaller. Men trots det är han den enda som förstår. Och den enda som kan hjälpa Chelsea att upptäcka vem hon egentligen är ... och vem hon vill vara.
Först och främst vill jag tacka Harlequin för recensionsexemplaret; tack så mycket!
Trots att jag inte alls var speciellt förtjust i Hannah Harringtons Saving June, så har jag velat läsa Tyst väldigt länge. Och till skillnad från författarens förra bok så tyckte jag väldigt mycket om Tyst.
Jag älskade handlingen och fann den oerhört tänkvärd. Jag blev lite chockad över vad som hände, av någon anledning så hade jag fått för mig att det inte skulle vara så hemskt och boken var nästan omöjlig att sluta läsa.
Karaktärerna var bokens allra starkaste sida, tycker jag. Chelsea utvecklades enormt under bokens gång, och från att inte alls gillat henne så slutade det med att jag tyckte riktigt bra om henne. Jag förlät henne på en gång när hon valde att berätta och det var då jag förstod att hon var en bra person. Chelsea var väldigt modig, men jag tycker samtidigt att det var lite konstigt att hon fickså mycket skit. Det var ju faktiskt inte hon som gjorde det största felet?!
Jag tyckte att Sam var supergullig och jag var väldigt förtjust i romansen. Asha var en helt perfekt bästa kompis och jag gillade henne mycket. Jag tyckte även om bi-karaktärerna Andy, Dex, Lou och Noah. Ett väldigt charmigt gäng.
Tyst var en riktigt bra bok, väldigt känslosam och den berörde mig mycket. Djupare än vad jag trodde den skulle vara och en ganska viktig läsupplevelse. Det fanns inget jag inte gillade med Tyst, och jag rekommenderar den gärna.
8 / 10
Vad kul du gillar den :) det gjorde jag med Hihi
SvaraRaderaJa, den var riktigt bra..bättre än vad jag förväntat mig. :)
Radera