Emerald Green - Kerstin Gier

Titel: Emerald Green
Författare: Kerstin Gier
Serie: Precious Stone Trilogy #3
Sidor: 447 

Spoilervarning! Boken ingår i en serie, spoilers från tidigare böcker förekommer.

Gwen has a destiny to fulfill, but no one will tell her what it is.
She’s only recently learned that she is the Ruby, the final member of the time-traveling Circle of Twelve, and since then nothing has been going right. She suspects the founder of the Circle, Count Saint-German, is up to something nefarious, but nobody will believe her. And she’s just learned that her charming time-traveling partner, Gideon, has probably been using her all along.
This stunning conclusion picks up where Sapphire Blue left off, reaching new heights of intrigue and romance as Gwen finally uncovers the secrets of the time-traveling society and learns her fate.

Det har tagit mig cirka två dygn att läsa ut den här trilogin (tacka vet jag förkylningar ibland), och jag är fortfarande lite förvånad att jag tyckte så mycket om den. Emerald Green var precis lika bra som de tidigare böckerna i serien, och det här är något av en ny favorit hos mig.

Jag gillade verkligen handlingen, och äntligen fick alla mina frågor svar. Jag har varit så nyfiken på vad allt innebar, och mysteriet med Count Saint-Germain, och vad som skulle hända när Cirkeln blev sluten har varit så spännande. Det var väldigt mycket tidsresor i den här boken, men jag tycker aldrig att det blev rörigt och jag känner mig faktiskt ganska på det klara över alla regler. En annan ska jag gillat mycket med den här serien är att böckerna börjar direkt efter den andra slutat, och att man slipper väldigt mycket av bakgrundsförklaringarna. Handlingen var både spännande och rolig, precis som vanligt alltså, och jag mer eller mindre slukade den här boken.

Gwen är superhärlig, och en av mina favoritkaraktärer. Det var lite jobbigt i förra boken med Gideon och så..men här tyckte jag att hon ryckte upp sig och var betydligt tuffare. Jag älskar hennes kommentarer och tankar dock, och hon är bara så himla rolig. Jag gillade dessutom Gideon i den här boken, och han blev mycket bättre när han slutade upp med alla spel. Jag tycker dessutom om relationen mellan Gwen och Gideon, och jag tycker inte alls att det känns som att de bara känt varandra i några veckor. 
I övrigt så älskar jag fortfarande Lesley och Xemerius, och jag tycker mycket om Gwens familj och Mr Bernard (åh, vad chockad jag blev där i slutet när man fick reda på ni vet vad om honom..).

Slutet var riktigt bra, och jag känner mig rätt nöjd över hur allting lämnades. Det finns ett par saker jag fortfarande undrar över, markera för spoilers om du vill veta vad; --> så är Gwen och Gideon de sista tidsresnärerna nu? Vad händer om dem får barn till exempel? Och vad händer när de åldras som odödliga?, spoiler slut, men det är egentligen inget som stör mig särskilt mycket. Det här har varit en väldigt underhållande trilogi, och jag ser redan nu fram emot en framtida omläsning. Rekommenderas!

Favoritcitat:

“Did you know that Gideon and I were trained in Krav Maga?" Charlotte took another step closer to me, and I automatically took one back.
"No, but did you know that at this moment you look like that crazy rodent in Ice Age?”

8 / 10