Författare: Melina Marchetta
Serie: Lumatere Chronicles #3
Sidor: 593
Spoilervarning! Boken ingår i en serie, spoilers från tidigare böcker förekommer.
Three years after the curse on Lumatere was lifted, Froi has found his home ... or so he believes. Fiercely loyal to the Queen and Finnikin, Froi has been taken roughly and lovingly in hand by the Guard sworn to protect the royal family, and has learned to control his quick temper with a warrior's discipline. But when he is sent on a secretive mission to the kingdom of Charyn, nothing could have prepared him for what he finds in its surreal royal court. Soon he must unravel both the dark bonds of kinship and the mysteries of a half-mad princess in this barren and mysterious place. It is in Charyn that he will discover there is a song sleeping in his blood ... and though Froi would rather not, the time has come to listen.
Efter att ha läst Finnikin of the Rock som jag absolut älskade, så beställde jag hem uppföljarna så fort jag kunde. Froi of the Exiles är lika enastående och magisk som sin föregångare, och jag tror faktiskt att jag älskar den här boken ännu mer än den första.
Det här är alltså Frois bok, och den utspelar sig 3 år efter händelserna i första boken. Lumatere har sakta men säkert börjat återhämta sig, och det är nu dags att hämnas på Charyn. Man skickar Froi för att lönnmörda kungen, men det visar sig att Charyn också har en förbannelse över sig. Mer än så vill jag inte säga om handlingen, men däremot kan jag säga att den var lika spännande som hjärtskärande, och det är svårt att avgöra vilket lands förbannelse som är den värsta. Och även här handlar det mycket om att hitta sin identitet och vart man egentligen hör hemma.
Jag fastnade för Froi redan i förra boken, och han är en oerhört fascinerande karaktär. Han är väldigt mörk och komplex, men har ett stort hjärta, och jag älskar att man äntligen fick reda på hans bakgrund. Den här boken är full av intressanta karaktärer, och förutom dem vi redan känner, så tyckte jag mycket om Gargarin, Arjuro, och Lirah (jag älskade Froi, Arjuro, och Garagrin tillsammans). Quintana är kanske den mest fängslande karaktären av dem alla, och jag gillar henne verkligen..även om det är väldigt svårt att veta riktigt var man har henne. Quintanas uppväxt var alldeles fruktansvärd att läsa om, och jag tycker att Marchetta har gjort ett fenomenalt jobb i att skapa både henne och Froi.
Jag älskar att man fick träffa på de gamla karaktärerna också, och deras kapitel var ofta något av det bästa med boken.
Slutet var oerhört spännande, och jag bara gapade efter epilogen. Jag hade egentligen tänkt vänta lite innan jag läser Quintana of Charyn, men efter det där slutet så bara måste jag plocka upp den NU. Froi of the Exiles hamnar självklart bland mina favoritböcker, och jag älskade absolut allt med den. Och till er som inte läst den här serien än; Vad väntar ni på? Rekommenderas varmt.
Favoritcitat:
“He was impressed and surprised and, more than anything, he was intrigued. He was growing to enjoy the way her eyes squinted and her mouth twisted as she concentrated hard. Sometimes he heard her murmur, "Hmm, yes, I know," and he wanted to creep inside her head and join in her madness.”
“Arjuro made a scoffing sound. ‘You think Lumatere will invade because of you? Are you that important?’
Froi looked away. ‘Isaboe would invade if you kidnapped a servant, let alone a friend.’
‘Isaboe? We’re on first-name terms with the Queen of Lumatere, are we?’ Gargarin asked.
Froi found himself bristling. ‘What? Do you think I’m some cutthroat for hire who they found hanging around the palace walls with the words “I want to kill a Charynite King” tattooed on my arse?”
9,5 / 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar