3:59 - Gretchen McNeil

Titel: 3:59
Författare: Gretchen McNeil
Serie: -
Sidor: 359

Josie Byrne's life is spiraling out of control. And just when she thinks it can't get worse, she starts having dreams about a girl named Jo. Every night at the same time--3:59 a.m. Jo's life is everything Josie wants: she's popular, her parents are happily married, and her boyfriend adores her. It all seems real, but they're just dreams, right? Josie thinks so, until she wakes one night to see a shadowy image of herself in the bedroom mirror. Except it's not her at all--it's Jo.

The two girls are doppelgangers whose universes overlap every twelve hours at 3:59. Fascinated by Jo's perfect world, Josie jumps at the chance to pass through the portal and switch places for a day. But Jo's world is far from perfect, and the stuff of nightmares lurks around every corner. And when Josie finds herself trapped there, her life becomes more dangerous--and more deadly--than she ever imagined.

Jag har tidigare gillat det jag läst av Gretchen McNeil, och jag har tyckt att hon är något av en mästare på att skriva spännande böcker. Så självklart ville jag läsa 3:59, men tyvärr tycker jag inte riktigt att den når upp till samma nivå som hennes tidigare böcker.

3:59 är en ganska perfekt bok om man vill ha något spännande och snabbläst. Men om man söker efter något med lite mera djup eller är ute efter en bok som stannar i minnet, nej då är inte det här den rätta boken. Handlingen är som sagt spännande, och jag var väldigt fast i boken medan jag läste. Men den är även ganska ologisk, och det var många förklaringar och händelser som jag hade lite svårt för. Men mer om det i spoilersektionen nedan. 

Karaktärerna är inte McNeils starka sida, och även om jag gillade Josie precis i början så tappar jag snabbt all respekt för henne. Hon gör så många dumma val, och jag förvånas över bristen på självrespekt. Det hade också varit intressant att få se mer av Jo, och hon blev mest en antagonist utan förklaringar om varför. Bi-karaktärerna var inte eller något särskilt, och Penelope var väl den enda jag liksom gillade.

Så till spoilers, markera för att läsa;
- Å ena sidan så tycker jag att McNeil gör det hyfsat bra i sina förklaringar om parallella universum. Å andra sidan så tycker jag att hela boken är lite motsägelsefull. Jag har svårt för vissa av händelserna, och då allra helst svårt för det här med Nox monstren och Josies immunitet. Jag menar hon blev ju faktiskt attackerad i skogen först. Men sedan är hon immun? Och hur kan man inte säga till någon att man hittat en annan värld. Och hur kan Josie vara så dum att hon bara går med på att byta plats? Och att Josie och Penelope kan komma på lösningarna på allt?
- Jag störde mig i övrigt fruktansvärt på Josie och hur hon betedde sig efter att Nick varit otrogen. När hon spionerade. Att hon började tycka att det var hennes fel när hon inte visste att Tony hade cancer. Att hon var villig att byta liv med Jo för att ställa allt till rätta. Jag menar, bitch please...
- Och slutet gjorde mig dessutom bara så sjukt irriterad!
spoilers slut. 

3:59 är en roande bok för stunden, men i det långa loppet så bleknar den snabbt. Spänningen gör den värd att läsa, men att slutet inte var någon höjdare drar ner på betyget. Jag gillade 3:59, men inget mer än så.

5,5 / 10