lördag 5 november 2016

Här är jag lite personlig...

Jag brukar inte vara så personlig av mig här på bloggen. Delvis för att jag kan vara ganska så reserverad, och delvis för att jag anser bloggen att vara mitt forum för min passion gällande böcker. Men nu tänker jag göra en kort historia lång, mestadels för att jag vill skriva av mig lite.

Vissa läsare vet redan det här, men jag har under väldigt många år lidit av depression/bipolär typ 2. Det började under mina tidiga tonår, ledde till att jag aldrig klarade av gymnasiet, och när jag var 20 var det så illa att man sjukskrev mig. Sedan spenderade jag nästan 10 år i ett vakum. Ingenting hände, jag mådde bara dåligt, och hade långa perioder när jag knappt vågade lämna lägenheten. Att gå i affärer eller att äta ute var i princip en omöjlighet. Jag tappade alla mina vänner och levde i regel ett väldigt ensamt liv. Som tur var så hade jag min familj, min exman och mina hundar, vilket hjälpte.

Jag gick igenom ett par rehabiliteringsförsök, men ingenting fungerade under en längre tid. När man fyller 30 får man dock inte vara sjukskriven om man inte prövat sin arbetsförmåga, så när jag var 29 skrevs jag in i ett ganska så nytt program, och efter mycket slit och många utvecklande samtal så började jag att arbetspröva tre dagar i veckan. Vilket senare ledde till en ny arbetsprövning och halvtidsanställning på det bibliotek och folkets hus där jag idag arbetar. Och trivs super.

Under de två åren jag arbetat har jag utvecklats oerhört mycket som person, och börjar mer och mer hitta tillbaka till mig själv igen. Och jag är så glad, för jag hade en period där jag var ganska så säker på att mitt liv faktiskt aldrig skulle bli bättre. Men om det är någonting som jag alltid har saknat så är det en gymnasieutbildning. Det har stört mig oerhört att det inte sattes in resurser att hjälpa mig när jag var tonåring och djupt deprimerad. Och det gör mig irriterad att veta att så många ungdomar hamnar i samma sits i dagsläget. Jag har länge inte ansett mig att ha krafter till att studera, men nu under hösten så vände det helt. Så nu har jag börjat med en kurs (religion 1), för att se hur det går och hur mycket jag klarar. Och jag är så jäkla peppad. 

Men, och det var det där här inlägget skulle gå ut på, jag känner att jag hinner inte läsa och blogga på samma sätt nu när jag både jobbar och pluggar. Och jag vet att de flesta uppdaterar sina bloggar några gånger i veckan, men jag har alltid försökt att uppdatera nästan dagligen. Och det går inte längre. Så hädanefter kommer det att bli lite mindre aktivitet här på bloggen. Jag ska göra mitt bästa för att försöka med 3-4 inlägg/veckan (för jag älskar min blogg), men vi får helt enkelt se vad som händer...

Det bästa är dock att jag trivs så bra med livet i dagsläget, och jag vill att det ska fortsätta så. Och även om jag inte har tid att kommentera lika mycket så kollar jag alltid in era bloggar dagligen. Så tack för att jag fått skriva av mig lite, och även om jag försvinner lite så är ändå mitt mål att hålla igång bloggen så mycket som möjligt. :)

24 kommentarer:

  1. Vad härligt att du börjat plugga lite! Jag hoppade av gymnasiet pga hur jag mådde och läste det upp det på distans senare, det kändes så otroligt bra när jag orkade göra det så jag kan tänka mig din glädje över det :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad härligt att du orkade göra det. Jag hoppas att det ska gå lika bra för mig. Det är ju någonting man verkligen saknar, tycker jag. :)

      Radera
  2. Lycka till med studierna, religion låter som ett roligt förstaämne :) Bekymra dig inte om inläggsfrekvens (lättare sagt än gjort, jag vet), bloggandet ska väl vara kul och inte ett självpålagt ok.

    SvaraRadera
  3. Så stark du är som börjar plugga nu, hoppas verkligen det kommer gå bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Elin, det hoppas jag med. :) <3

      Radera
  4. Väldigt bra inlägg <3 Och starkt av dig att våga börja plugga igen! Jag hoppas verkligen att det går bra för dig :D Och oroa dig inte över att du inte hinner blogga så mycket, om du är nöjd med livet nu tycker jag att du ska njuta av det så mycket du bara kan och blogga när du vill och kan! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för de fina orden. <3 Och det känns väldigt skönt att äntligen vara på en plats där jag är nöjd. Så jag håller tummarna att det fortsätter så. :)

      Radera
  5. Bloggar spelar ingen som helst roll i jämförelse med verkligheten. Så du prioriterar helt rätt, och jag kan bara önska lycka till.

    SvaraRadera
  6. Lycka till med studierna Petra! :) Och tack för att du delade med dig av detta, väldigt bra skrivet <3

    SvaraRadera
  7. Superbra inlägg!! Jag hoppas det går bra för dig med studierna och lycka till!! Det gör absolut inget att det blir mindre inlägg, kommer läsa dem ändå och det viktigaste är att du mår bra :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det betyder mycket! :) <3

      Radera
  8. Vilket bra inlägg Petra! Jag är så glad för din skull att du mår bättre och jag hoppas att det kommer att gå super med studierna! Lycka till!! :) <3<3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack så mycket för fina orden Emma! <3 :)

      Radera
  9. Åhh vilket bra inlägg, skit bra att du delar med dig! Exakt som du skriver så finns det sjukt många som är deprimerade, jag känner flera st. Men gud jag läser också religionskunskap 1 ^^ :) Vilket sammanträffande

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Ja, visst är det lite hemskt? Det känns som att folk bara mår sämre och sämre i dagsläget. Åh, kul att du också läser religion. Tycker du att det är roligt? Vad håller ni på med för något? :)

      Radera
  10. Så skönt att höra att du trivs och jag är glad för din skull. Starkt jobbat! Lycka till med pluggandet och känn absolut inget tvång över att du behöver uppdatera bloggen! <3

    SvaraRadera
  11. Det är jättebra att du börjat plugga och att allt känns ljusare. Jag hoppade själv av gymnasiet och kämpade med depression, ångest och post traumatisk stress under större delen av min tonårstid. Började inte må bättre förrän lite över 20. Så gick aldrig heller gymnasiet men läser nu ifatt på folkhögskola. Vissa behöver av vika från den "förväntade vägen". Det ska därför aldrig vara för sent att utbilda sig tycker jag.
    Jag tycker det viktigaste är att du mår bra och fortsätter se bloggen som en mysig och rolig grej och inte nåt som skapar stress eller förväntningar. Jag älskar din blogg och ser fram emot varje inlägg. även om de är mer sällan. Själv är jag väldigt seg på min blogg och uppdaterar väl som mest två gånger i veckan men oftast bara en. Men känner samma som du. Bloggen är något som är mysigt och gör mig glad :)
    Jag hoppas allt lägger ut sig bra för dig nu och att du trivs med plugget och att allt går toppen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är skönt att det finns fler med liknande historier, och jag hoppas att det går super för dig på folkhögskolan. <3 Jag är inte så stressad över bloggen, men jag måste erkänna att det är lite jobbigt att jag inte hinner läsa så mycket. Annars är det mitt sätt att samla energi på. Men skolan är också rolig, och jag vill gärna satsa på den nu. Tack för dina fina ord! :) <3

      Radera
  12. Kul att du börjat plugga lite! Och vad starkt av dig att dela med dig om hur du mår/mått. Bloggen ska ju vara något som är kul och inte en press så känn att du skriver då du har tiden och vill. Hoppas det går bra med pluggandet, men det tror jag säkert!:)Kram

    SvaraRadera