fredag 6 januari 2017

House of Night #1-12 - P.C. Cast & Kristin Cast

Titlar: Vampyrens märke, Sveket, Utvald, Svart ängel, Jagad, Frestad, Bränd, Uppvaknandet, Ödet, Gömd, Blottad & Försoning
Författare: P.C. Cast & Kristin Cast
Serie: House of Night #1-12
Sidor: 344, 362, 315, 392, 418, 428, 432, 337, 421, 371, 340, 413

Spoilervarning! Recensionen är av en hel serie, så mindre spoilers kan förekomma. 


Hostattackerna är det första tecknet på att Zoey håller på att bli något annat än en vanlig high school-tjej. Det andra tecknet är att en död kille står och väntar vid hennes skåp i skolan. Hans uppgift är att spåra upp blivande vampyrer och märka dem med månskäran som är tecknet för alla, människor och vampyrer, att man är vampyr. När den finns i ens panna måste man genast lämna sitt vanliga liv, sina vänner och sin familj och ta sig till ett Nattens hus om man ska ha en chans att överleva förändringen. 

Jag började läsa House of Night böckerna runt 2010 någon gång. Jag vet att jag tyckte att serien var jättebra, och jag läste om de 6-7 första böckerna flera gånger. Sedan kom jag tll den åttonde, och där gav jag upp. Jag har länge varit nyfiken på om jag fortfarande skulle tycka att serien var bra, och det har stört mig att jag aldrig avslutade den. Så sagt och gjort så körde jag en omläsning av de åtta första böckerna, samt läste bok 9-12 för att få serien avslutat. Om den var lika bra som jag tyckte för 6 år sedan då? Nej, inte direkt.

Jag kan gott erkänna att jag gillar de sju första böckerna. Eller, nja, inte den tredje. Men efter det tappade jag intresset lite, och det tog sig inte riktigt förrän i bok tolv, som jag tycker var ett bra avslut på serien. Vilket jag inte eller hade förväntat mig, eftersom jag hatade bok elva. House of Night är inte direkt vad jag skulle kalla för bra litteratur dock, men det blir lite av ett guilty pleasure och det är så fängslande så att jag måste läsa vidare. Det är så mycket drama, men det gör det hela lite intressant ändå. Jag gillar dessutom tanken på den här sortens vampyrer, gudinnan och de olika elementen. Jag gillar också hur man bor på skolan, och allt som hör till.

Saker som stör mig däremot är karaktärerna. Zoey är så oerhört fördomsfull (särskilt i de första böckerna) och korkad, och jag blir bara så trött på henne. Men samtidigt, och som jag nämnde ovan, så kan jag inte eller sluta läsa. Jag gillar Stevie Rae i början och slutet, men hon tappar mycket i mellanböckerna. Damien och Shaunee är helt okej, men kanske lite väl stereotypiska. Och jag gillar vändningen med Erin, vilken var väldigt överraskande. Min favorit är nog Afrodite dock. Hon är en bitch, och står för att hon är det. När det kommer till alla olika kärleksintressen (och tro mig, det finns så många), så är nog Heath den enda jag gillat på riktigt. Och det är samtidigt därför den sjätte boken är min favorit. Slutet där är så jäkla kraftfullt.

House of Night serien är inte direkt en bra serie, och förmodligen inget jag skulle rekommendera. Men ändå så gillar jag den mestadels, och jag är glad över att äntligen ha fått  avsluta den. Dock kommer jag nog aldrig att läsa om den igen, men jag kommer fortfarande ihåg de känslor jag hade när jag läste serien för första gången. Guilty pleasure är rätta orden, helt enkelt.
 

Betyg:  
Vampyrens Märke: 6/10
Sveket: 6/10
Utvald: 4,5/10
Svart ängel: 6,5/10
Jagad: 6/10
Frestad: 7/10
Bränd: 5,5/10
Uppvaknandet: 4,5/10
Ödet: 4,5/10
Gömd: 5,5/10
Blottad: 2/10
Försoning: 6/10 

Serien i helhet:

5,5 / 10 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar