Nil - Lynne Matson

Titel: Nil
Författare: Lynne Matson
Serie: -
Sidor: 374

On the mysterious island of Nil, the rules are set. You have exactly 365 days to escape—or you die.

Seventeen-year-old Charley doesn’t know the rules. She doesn’t even know where she is. The last thing she remembers is blacking out, and when she wakes up, she’s naked in an empty rock field.

Lost and alone, Charley finds no sign of other people until she meets Thad, the gorgeous leader of a clan of teenage refugees. Soon Charley learns that leaving the island is harder than she thought . . . and so is falling in love. With Thad’s time running out, Charley realizes that she has to find a way to beat the clock, and quickly.

När jag först hörde talas om den här boken blev jag genast väldigt intresserad. Handlingen verkade sjukt spännande, och jag köpte den i princip så fort den släpptes. Men istället för action och spänning fokuserade Nil nästan bara på insta-love relationen mellan Charley och Thad, och jag blev väldigt besviken på den.

Handlingen verkar ju så lovande, och det finns sån potential för att göra den här boken enastående, men istället faller den bara platt. Jag vet inte vad gänget med ungdomar håller på med, men om jag vaknade upp på en ö, och bara hade 365 dagar på mig att komma därifrån innan jag dog, då skulle jag spendera min tid med att försöka lista ut öns hemligheter. Okej, visst för att man faktiskt letar efter "portalerna" som kan ta en därifrån, men det är bara när ens tid börjar rinna ut som folk börjar bli stressade. Man har tydligen även tid att göra saker som tvålar och papper, att surfa, spela volleyboll, ha strandpartyn, gnälla över maten, osv. Man behöver heller aldrig gå hungrig, och det mesta verkar finnas där. Nyfångad fisk, frukter, dricksvatten, ja till och med en ko. Jag menar, seriöst? Om man bortser från dödsfallen efter ett år och de vilda djuren, så är det mer som ett semesterparadis. Och dessutom fokuserar faktiskt största delen av boken på Charely och Thads romans, vilken i sin tur är så otrovärdig och instant att jag kan inte låta bli att irriteras av den..

Charley är lång och smal, och tycker själv att hon är ett freak, medan alla andra tycker att hon är så vacker. Hmm, har vi hört det tidigare? Charley är även den enda som funderar över hur allt fungerar på Nil, och hon är en hejare på att rita kartor. Thad beskrivs som "modellsnygg" (och det är egentligen inte bara Thad, utan tydligen är i princip alla på den där ön SÅ snygga), och spenderar stor del av tiden med att prata om Nil som att hon vore en kvinna. Nil viskar i hans öron..och jag fattar ingenting? Det är en ö, liksom. Han blir självklart kär i Charley vid första ögonkastet, och jag känner mig bara trött. Berättarrösterna är dessutom väldigt lika, och Thad låter så långt ifrån manlig att inte vet jag.. Själva romansen är fruktansvärd, och istället för att koncentrera sig på att komma därifrån, så tjatar dem om hur mycket de älskar varandra (efter 2 veckor), och annat trams.

Takten är långsam, det blir knappt någon spänning och allt är bara så dåligt. När boken är slut har mina frågor fortfarande inte blivit besvarade. Vad är Nil? Varför kommer bara ungdomar dit? Varför dör man efter ett år? Tänker man bara låtsas som ingenting sedan? Inte vet jag..

Nil gjorde mig både frustrerad och besviken. Det är inte den sämsta boken jag någonsin läst, men den är inte heller allt för långt därifrån. Jag skulle inte rekommendera den här boken till någon.

2 / 10