Panic - Lauren Oliver

Titel: Panic
Författare: Lauren Oliver
Serie: -
Sidor: 408

Panic began as so many things do in Carp, a dead-end town of 12,000 people in the middle of nowhere: because it was summer, and there was nothing else to do.

Heather never thought she would compete in Panic, a legendary game played by graduating seniors, where the stakes are high and the payoff is even higher. She’d never thought of herself as fearless, the kind of person who would fight to stand out. But when she finds something, and someone, to fight for, she will discover that she is braver than she ever thought.

Dodge has never been afraid of Panic. His secret will fuel him, and get him all the way through the game, he’s sure of it. But what he doesn't know is that he’s not the only one with a secret. Everyone has something to play for.

For Heather and Dodge, the game will bring new alliances, unexpected revelations, and the possibility of first love for each of them—and the knowledge that sometimes the very things we fear are those we need the most.

Att Lauren Oliver är en av mina absoluta favoritförfattare är ingen hemlighet, och att jag vill läsa allt hon skriver är en självklarhet. Jag har längtat efter Panic sedan jag först hörde talas om den, mina förväntningar var superhöga, och det gör mig så ledsen att jag inte alls älskade den så som jag trodde att jag skulle göra. 

Till att börja med så vill jag påpeka att den här boken har inget gemensamt med The Hunger Games, det är inte en dystopi eller sci-fi liknande bok som många verkar tro, utan det är till den allra största delen en contemporary berättelse om ungdomar i en småstad. Handlingen var för det mesta ganska intressant, och i det stora hela så gillade jag den. Den var dessutom rätt spännande vid sina tillfällen, och 400 sidor flöt snabbt förbi. Men eftersom det är Lauren Oliver som skrivit den så hade jag förväntat mig så mycket mer, och även om Panic var en helt okej bok, så var den också en ganska stor besvikelse.

Karaktärerna var det sämsta med boken, och jag fastnade inte för någon utav dem. Panic är skriven i tredje persons perspektiv, och, trots att det i vanliga fall aldrig är ett problem, här gjorde det att det blev väldigt svårt att lära känna karaktärerna. Heather var betydligt bättre än Dodge, men det är inte direkt så att jag brydde mig om vad som hände med dem. Alla karaktärerna har dessutom mycket personliga problem, och det blev faktiskt lite för mycket misär för min del. Det fanns ingen jag kunde relatera till, och det fanns ingen jag höll på. Ett stort minus för karaktärerna.

Lauren Olivers språk brukar vara makalöst vackert, men inte i Panic. Visst var det helt okej, och det fanns tillfällen då Oliver briljerade, men för det mesta så märks det knappt att det är samma författare här som det är i Delirium eller Before I Fall. 

Jag är väldigt ledsen att behöva säga att Panic inte levde upp till förväntningarna, och jag är väldigt besviken. Den hade sina ljusa stunder, men betyget blir ändå bara ett väldigt svagt gillar. Jag hade väntat mig mer, så mycket mer, av Lauren Oliver, och tyvärr är Panic inte en bok jag kommer att rekommendera.

5 / 10