Half-Blood - Jennifer L. Armentrout

Titel: Half-Blood
Författare: Jennifer L. Armentrout
Serie: Covenant #1
Sidor: 281

The Hematoi descend from the unions of gods and mortals, and the children of two Hematoi-pure-bloods-have godlike powers. Children of Hematoi and mortals-well, not so much. Half-bloods only have two options: become trained Sentinels who hunt and kill daimons or become servants in the homes of the pures. 
Seventeen-year-old Alexandria would rather risk her life fighting than waste it scrubbing toilets, but she may end up slumming it anyway. There are several rules that students at the Covenant must follow. Alex has problems with them all, but especially rule #1:Relationships between pures and halfs are forbidden. Unfortunately, she's crushing hard on the totally hot pure-blood Aiden. But falling for Aiden isn't her biggest problem--staying alive long enough to graduate the Covenant and become a Sentinel is. 
If she fails in her duty, she faces a future worse than death or slavery: being turned into a daimon, and being hunted by Aiden. And that would kind of suck.

På grund av dess likheter med Vampire Academy har jag länge varit tveksam till att läsa Half-Blood. Efter att ha läst Armentrouts underbara Lux-serie ville jag dock ha mer, och beslöt mig för att ge Half-Blood en chans.

Först och främst måste jag påpeka att vid många tillfällen är Half-Blood skrämmande lik Vampire Academy, och om du letar efter en originell och nyskapande historia, är detta inte en bok för dig.
Så fort jag slutade tänka på likheterna och bara koncentrerade mig på Half-Blood, fann jag dock en bok jag inte bara gillar, utan faktiskt älskar, och det var verkligen inte vad jag hade förväntat mig.


I början av boken var mina känslor för Alex ganska kluvna. Å ena sidan gjorde hon mig så fruktansvärt frustrerad, och jag ville bara att hon skulle växa upp och inse vilken allvarlig situation hon var i. Å andra sidan beundrade jag hennes styrka och hur modigt hon hanterade situationer.
Någonstans i mitten började jag älska henne, för obetänksam eller inte, så är Alex extremely bad-ass!
“Then I should be relieved to know what I was told an hour ago is false. It wasn't you who yanked a girl--by her hair--out of chair in the common lounge area.” 
Jag fastnade aldrig för Aiden, jag förstod hur mycket Alex gillade honom och hur underbar hon tyckte att han var, med jag såg liksom aldrig det där extra. Jag fick liksom aldrig lära känna honom, utan bara se honom ur Alex ögon.
En jag däremot gillade var Seth. Åh, Seth! Allra helst i slutet, då var han verkligen extra swoonworthy, och jag längtar efter att få se mycket mer av honom!
Tre andra karaktärer jag gillade var Caleb, Deacon och Lea. Allra helst Caleb och jag var så, markera för spoiler-> så orolig att han skulle dö i slutet, allra helst efter vad oraklet sa, och jag misstänker att han inte kommer överleva serien. :/ spoiler slut.

Jag blev så arg över hur man behandlade alla half-bloods, allra helst dem som blev tagna som servants, och jag funderade hela tiden på varför föräldrarna valde att ha barnen när de visste hur dem skulle bli behandlade. Det ska bli intressant att se om, och hur situationen kommer förändras.

Om jag nu ska jämföra lite så gillar jag Rose och Dimitri mer än Alex och Aiden, men när det kommer till handlingen, världen och varelserna, då tycker jag faktiskt att  Half-Blood är bättre än VA.

Favoritcitat:
“You need to know about love. The things people will do for love. All truths come down to love, do they not? One way or another, they do. See, there is a difference between love and need. Sometimes, what you feel is immediate and without rhyme or reason.” She sat up a little straighter. “Two people see each across a room or their skin brushes. Their souls recognize the person as their own. It doesn’t need time to figure it. The soul always knows… whether it’s right or wrong.” 

Betyget pendlar mellan 8,5-9, men jag beslöt mig för att vara generös..

                                                            9 / 10