Onyx - Jennifer L. Armentrout

Titel: Onyx
Författare: Jennifer L. Armentrout
Serie: Lux #2
Sidor: 376

Spoilervarning! Andra boken i en serie, spoilers från tidigare bok förekommer i både summeringen och recensionen. 

Being connected to Daemon Black sucks…

Thanks to his alien mojo, Daemon’s determined to prove what he feels for me is more than a product of our bizarro connection. So I’ve sworn him off, even though he’s running more hot than cold these days. But we’ve got bigger problems.

Something worse than the Arum has come to town…

The Department of Defense are here. If they ever find out what Daemon can do and that we're linked, I’m a goner. So is he. And there's this new boy in school who’s got a secret of his own. He knows what’s happened to me and he can help, but to do so, I have to lie to Daemon and stay away from him. Like that's possible. Against all common sense, I'm falling for Daemon. Hard.

But then everything changes…

Onyx är till och med bättre än Obsidian och jag är väldigt imponerad av Jennifer L. Armentrout.
Dessutom har jag inte haft en sån här karaktärscrush sen Jace Lightwood! ;)

Trots att Daemon tillkännagav sin kärlek i slutet av Obsidian, tror Katy att det bara beror på deras connection, och vad var det egentligen som hände när dem länkades samman? 
För att göra saker värre kommer The Department of Defense till stan. Det verkar som om dem är väldigt nyfikna på vad det var som lyste så starkt att det förstörde deras satelliter.
Dessutom flyttar en ny kille till stan och han säger sig veta vad det är som händer med Katy. Han erbjuder sig att hjälpa henne, men det är inte Daemon okej med och Katy måste reda ut sina känslor en gång för alla..

Karaktärerna är fortfarande outstanding och Katy har blivit min absoluta favorit! Hon är ännu starkare i denna bok och hon är verkligen beundransvärd.
Daemon är fortfarande Daemon, men man får även se hans mjuka och kärleksfulla sida och jag är totally blown away! Jag önskar att han fanns på riktigt.. :)
Kemin mellan Katy och Daemon är starkare än någonsin och det är ett nöje att läsa om den.
"Both of my hands were on his chest. They had a mind of their own. I claimed no responsibility for them.
Daemon kissed like he was a man starving for water, taking long, breathless drafts. When his hands slid...under my shirt, it was as though he reached deep inside me, warming every cell, filling evry dark space within me. Touching him, kissing him, was like having a fever all over again. I was on fire. My body burned. The world burned. Sparks flew. Against his mouth, I moaned."
De andra karaktärerna är naturligtvis fortfarande lika bra och jag gillar alla (utom Andrew & spoiler --> Blake).

Det är många överraskningar i Onyx och även om jag gissade rätt på en av de största, så kunde jag inte förutse resten och vid ett tillfälle rann tårarna fritt.
Onyx är spännande, sexig och sorglig och jag säger samma som jag sa om Obsidian, ni bara måste läsa den!

“Maybe they’re getting some bow-chicka-pow-wow.”
I looked at him. “Ew.”
He flashed his teeth. “She’s definitely not my type.” His gaze dropped to my lips, and parts of me quivered in response to the heat in his gaze. “But now I totally have that on my mind.”
I was breathless. “You’re a dog.”
“If you pet me, I’ll—“
“Don’t even finish that sentence,” I said, fighting a grin.” 

                                                         10 / 10