Beautiful Darkness - Kami Garcia & Margaret Stohl

Titel: Beautiful Darkness
Författare: Kami Garcia & Margaret Stohl
Serie: Caster Chronicles #2
Sidor: 503

Spoliervarning! Denna bok ingår i en serie, spoilers från tidigare böcker förekommer i både summeringen och recensionen! 

Ethan Wate used to think of Gatlin, the small Southern town he had always called home, as a place where nothing ever changed. Then he met mysterious newcomer Lena Duchannes, who revealed a secret world that had been hidden in plain sight all along. A Gatlin that harbored ancient secrets beneath its moss-covered oaks and cracked sidewalks. A Gatlin where a curse has marked Lena's family of powerful Supernaturals for generations. A Gatlin where impossible, magical, life-altering events happen.

Sometimes life-ending.

Together they can face anything Gatlin throws at them, but after suffering a tragic loss, Lena starts to pull away, keeping secrets that test their relationship. And now that Ethan's eyes have been opened to the darker side of Gatlin, there's no going back. Haunted by strange visions only he can see, Ethan is pulled deeper into his town's tangled history and finds himself caught up in the dangerous network of underground passageways endlessly crisscrossing the South, where nothing is as it seems.

Jag måste faktiskt säga att Beautiful Darkness var snäppet sämre än Beautiful Creatures. Den var lite av den typiska mellanboken, med mycket angst och många problem.

Jag både gillade och ogillade handlingen. Jag var lite besviken på alla problem, även om Lena var ganska intressant när hon trodde att hon skulle go dark. Efter allt som hände i Beautiful Creatures, med både Ethans och Macons död så var Lena väldigt deprimerad och självdestruktiv, vilket var både förståeligt och lite tröttsamt.
Jag tyckte dessutom väldigt synd om Ethan som verkligen gjorde allt för Lena och jag längtade tills det ögonblick då han fick reda på sanningen om allt som hänt. 
Jag gillade det här med att Ethan är en Wayward, hans visions med Macon och slutet, allra helst slutet, var helt fenomenalt!

Jag älskar fortfarande karaktärerna, det spelar ingen roll hur mycket både Ethan och Lena irriterade mig ibland. Jag älskar Link, Amma, Marian, Macon mfl.. även Ridley för det mesta. Det är två nya tillskott i Beautiful Darkness, John Breed och Liv, och dem var de enda jag inte tyckte om. Jag hatade John Breed och jag önskar verkligen att Liv har en mycket mindre roll i nästa bok.

Trots några små klagomål och all tonårsångest så är Beautiful Darkness ändå en mycket värdig uppföljare och jag älskar ändå nästan allt med den.

Favoritcitat:

“I had never been this mad at her before. It was one thing to be attacked by someone you hated, but this was something else. This was the kind of hurt that could only be inflicted by someone you loved, who you thought loved you. It was sort of like being stabbed from the inside out.”  

“You can read minds, and you didn't tell me?” Link stared at me like he just found out I was the Silver Surfer. He rubbed his head nervously. “Hey, man, all that stuff about Lena? I was yankin’ your chain.” He looked away. “Are you doin’ it now? You're doin’ it, aren't you? Dude, get out of my head.” He backed away from me and into the bookshelf.
“I can't read your mind, you idiot.”  

                                             8,5 / 10