Enclave - Ann Aguirre

Titel: Enclave
Författare: Ann Aguirre
Serie: Razorland #1
Sidor: 259

New York City has been decimated by war and plague, and most of civilization has migrated to underground enclaves, where life expectancy is no more than the early 20's. When Deuce turns 15, she takes on her role as a Huntress, and is paired with Fade, a teenage Hunter who lived Topside as a young boy. When she and Fade discover that the neighboring enclave has been decimated by the tunnel monsters--or Freaks--who seem to be growing more organized, the elders refuse to listen to warnings. And when Deuce and Fade are exiled from the enclave, the girl born in darkness must survive in daylight--guided by Fade's long-ago memories--in the ruins of a city whose population has dwindled to a few dangerous gangs. 

Jag har länge velat läsa Enclave, men bokens korthet har alltid fått mig att tveka. Hur mycket dystopi hinner man egentligen bygga upp på bara 259 sidor? I Enclaves fall är svaret en hel del. Så mycket hinner hända på sån kort tid och när jag väl börjat läsa så kan jag inte lägga ifrån mig boken.

Jag älskar världen som Ann Aguirre har byggt upp. Den är skrämmande, obehaglig och den känns väldigt väl genomtänkt, vilket man även får bevis på i slutet i form av en "Author's Note" där författaren berättar mer om hur hon tänkt och byggt upp världen som.

Huvudkaraktären, Deuce, är enastående. Hon är stark, modig, lojal, och hon är grym på att slåss. Jag älskar henne! När det gäller Fade så gillar jag honom, men jag önskar att man fick lära känna honom lite bättre. Mina favoritscener i boken är tillfällena då Deuce och Fade slåss tillsammans, jag får en sån stark känsla av helhet att jag nästan blir lite rörd.

Takten är snabb och boken går fort att läsa. Det är action och spänning hela tiden, jag hinner knappt andas ut innan nästa sak händer. Även om jag tycker att det funkar, så hade jag gärna sett att boken var 50 sidor längre.

Mitt slutbetyg blir att Enclave är en riktigt, riktigt bra bok, med en fenomenal huvudkaraktär, och jag rekommenderar den gärna.

Favoritcitat:

“You could miss someone, but it did no good to fixate on loss. I wished I had the ready words of a Breeder or the ability to comfort with a soft touch. I didn't. Instead I had daggers and determination.
That would have to do.” 

“We stood back-to-back, blocking and striking in harmony; sometimes it felt like his arms and legs were an extension of me. I could count on him to keep them off me from behind.” 

                                                 8,5 / 10