Glitch - Heather Anastasiu

Titel: Glitch
Författare: Heather Anastasiu
Serie: Glitch #1
Sidor: 308

In the Community, there is no more pain or war. Implanted computer chips have wiped humanity clean of destructive emotions, and thoughts are replaced by a feed from the Link network.

When Zoe starts to malfunction (or “glitch”), she suddenly begins having her own thoughts, feelings, and identity. Any anomalies must be immediately reported and repaired, but Zoe has a secret so dark it will mean certain deactivation if she is caught: her glitches have given her uncontrollable telekinetic powers.

As Zoe struggles to control her abilities and stay hidden, she meets other glitchers including Max, who can disguise his appearance, and Adrien, who has visions of the future. Both boys introduce Zoe to feelings that are entirely new. Together, this growing band of glitchers must find a way to free themselves from the controlling hands of the Community before they’re caught and deactivated, or worse.

Varning för en oerhört negativ recension!

Det var länge sedan jag läste en bok som var så dålig som Glitch är. Platta och irriterande karaktärer, en förvirrande världsuppbyggnad och den absolut värsta insta-love relationen jag läst om.

Det första som stör mig är handlingen. Tidvis kunde den vara lite småspännande, men för det mesta väntade jag på att något skulle hända. Världsuppbyggnaden är oerhört dålig och jag blev aldrig på det klara om vad som hänt? Atombomber gjorde att människorna ville bo under marken? Varför gick man villigt med på att få ett chip inopererat? Jag fick fler och fler frågor, men aldrig några svar. Allt känns bara jättekonstigt och förvirrande.

Jag hatar karaktärerna! Zoe var så störig att det fortfarande kliar i fingrarna för jag vill slå henne så mycket. När hon inte gnäller är hon paranoid, och när hon inte är paranoid så är hon bara korkad. Hon har alla dessa krafter och hon vill hjälpa till att göra en förändring, men istället för att försöka använda dem så bitchar hon. Eller så tycker hon synd om sig själv. Jag vet hur många gånger hon började att gråta.
Jag förstår mig aldrig på Adrien, eller vad som är så speciellt med honom. Han är mest bara tråkig.
Vet inte riktigt vad jag ska säga om Max..alltså han är både våldsam och instabil. Flera gånger tvingar han sig på Zoe och/eller så blir han väldigt aggressiv. Och naturligtvis så gör Zoe hela tiden ursäkter för honom. För guds skull människa..odla en ryggrad och be honom dra åt helvete.

En annan sak som stör mig är språket. En sak jag nästan alltid hatar är när författare hittar på egen slang, och i Glitch störde det mig hela tiden. Bland annat så används ordet Godlam'd hela tiden och det är för nuvarande det ordet jag hatar allra mest.

Det värsta med boken är dock relationen mellan Zoe och Adrien. På ett sätt så förstår jag Adriens intresse för Zoe, men Zoes intresse för Adrien är helt oförklarligt. Första gången de är tillsammans så deklarerar dem sin kärlek för varandra, trots att Zoe inte ens förstår vad 'love' betyder, så vet hon att det är det hon känner för Adrien. Det värsta är dock att Zoe förlorar minnet och glömmer bort Adrien och när hon kommer ihåg honom igen så måste jag såklart gå igenom allt detta IGEN. Jag vet inte ens vad jag ska säga, jag vill bara..

Det är inte så att jag njuter av att klaga på en bok och jag försöker verkligen hitta något positivt att säga om Glitch..men det går inte. Det finns naturligtvis andra som älskar denna bok och jag menar inget ont, varken till er eller till författaren. Men tyvärr så är Glitch verkligen inget för mig!

                                                  1 / 10