Författare: Corrine Jackson
Serie: -
Sidor: 276
Quinn’s done the unthinkable: she kissed a guy who is not Carey, her boyfriend. And she got caught. Being branded a cheater would be bad enough, but Quinn is deemed a traitor, and shunned by all of her friends. Because Carey’s not just any guy—he’s serving in Afghanistan and revered by everyone in their small, military town.
Quinn could clear her name, but that would mean revealing secrets that she’s vowed to keep—secrets that aren’t hers to share. And when Carey goes MIA, Quinn must decide how far she’ll go to protect her boyfriend…and her promise.
If I Lie är verkligen en jättefin bok. Den förvånade mig, då jag förväntade mig en mer lättsam bok och den är väldigt gripande och tänkvärd.
Vad som förvånade mig mest var hur elaka alla var mot Quinn, och jag tror nästan att de vuxna var värst. Hon är utfryst av hela stan och blir mobbad i skolan bara för att hon kysst någon som inte är Carey, hennes pojkvän, och när sagda pojkvän går MIA i Afghanistan blir situationen ännu värre. Dessutom är inte allt som det verkar och eftersom Quinn har lovat att skydda Carey så innebär det att hon inte kan försvara sig själv.
Quinn är en fenomenal karaktär, hon är oerhört stark, modig, envis och lojal. Jag både beundrar och respekterar Quinn och trots all skit som händer henne så blir hon bara som starkare och starkare.
Jag både gillar och ogillar Carey. Man lär bara känna honom genom Quinns tankar och allt är väldigt komplicerat. Jag kan inte säga så mycket utan att spoila, men det lutar ändå åt att jag gillar honom, på ett sätt så vet han ju faktiskt inte vad som händer, även om man tycker att han faktiskt borde ha förstått.
Blake är Quinn & Coreys bästa kompis och en ganska viktig karaktär..men jag vet inte riktigt vad jag ska säga om honom, önskar att han fick vara med mer så jag fått en större förståelse för honom. Något som fascinerar mig lite är hur både Blake & Quinn ger upp sin egen chans till lycka för att skydda Carey och hur allt hela tiden cirkulerar kring honom.
Min favoritkaraktär är George. Jag tänker inte berätta vem han är, men jag älskar honom. George och Quinns relation var så otroligt fin och deras avslut var så sorgligt.
Jag var inte speciellt förtjust i varken Quins mamma eller pappa och jag kan inte bestämma mig för vilken utav dem jag tyckte var värst. Istället älskar jag Quinns familj på veteransjukhuset, den som visar att det finns andra familjer än den man föds i.
Jag älskade slutet! Jag älskar när sanningen kommer fram och hur Quinn blir Sophie. Men det absolut bästa är Quinn och Careys relation, deras vänskap och till vilka längder man är villig att gå för att skydda någon man älskar.
En fantastisk berättelse som stannade kvar hos mig långt efter att jag läst ut boken.
Favoritcitat:
“Sometimes a moment defines you, defines how people see you for the rest of your life. You can accept it or fight it. If you're lucky, you'll recognize the moment when it happens.”
“Some words hit you like a tree branch slapping you in the face. And some words rip into your flesh, leaving scars so deep, they never completely fade.”
8,5 / 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar