Taken - Erin Bowman

Titel: Taken
Författare: Erin Bowman
Serie: Taken #1
Sidor: 360

There are no men in Claysoot. There are boys—but every one of them vanishes at midnight on his eighteenth birthday. The ground shakes, the wind howls, a blinding light descends…and he’s gone.

They call it the Heist.

Gray Weathersby’s eighteenth birthday is mere months away, and he’s prepared to meet his fate–until he finds a strange note from his mother and starts to question everything he’s been raised to accept: the Council leaders and their obvious secrets. The Heist itself. And what lies beyond the Wall that surrounds Claysoot–a structure that no one can cross and survive.

Climbing the Wall is suicide, but what comes after the Heist could be worse. Should he sit back and wait to be taken–or risk everything on the hope of the other side?

Sedan jag hörde talas om Taken för första gången har jag velat läsa den, och jag har längtat efter dess release i flera månader. Om Taken levde upp till mina förväntningar? Nja, nästan.

Redan från första början fastnade jag i Taken. Med korta kapitel som alla avslutades i cliffhangers, var den nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Handlingen var både spännande och actionpackad, men aningen förutsägbar. Det mesta listade jag ut långt före huvudkaraktären, men det gjorde inte boken sämre för det. Jag gillade världsuppbyggnaden mycket, även om den hade sina luckor, och fann det mesta väldigt intressant och fängslande.

Huvudkaraktären Gray är ganska speciell. Han var lite av en manlig Saba (från Blood Red Road) och inte alls särskilt lätt att tycka om. Gray är impulsiv, sarkastisk, tjurig och uppkäftig. Han är en sådan som slår först och frågar sen. För det mesta så gillade jag Gray, men ibland störde jag mig på att han aldrig kunde lyssna på andra eller tänka efter innan han handlade.
Jag tyckte väldigt mycket om Emma i början och jag gillade relationen mellan henne och Gray. Den kändes äkta eftersom de känt varandra så länge och jag var glad att det inte var någon insta-love.
Sedan kom förstås Bree, och den sedvanliga kärlekstriangeln uppstod. Jag föll inte alls för Bree, mycket på grund av att hon och Gray var så otroligt lika, och en sådan personlighet räcker gott och väl för mig. 

För att vara en debutnovell tycker jag att Erin Bowman har gjort ett väldigt bra jobb. Jag hade önskat lite mera överraskning och lite mindre kärlekstriangel, men jag fann ändå Taken att vara en väldigt bra bok och jag ser mycket fram emot fortsättningen.

6 / 10