Wildefire - Karsten Knight

Titel: Wildefire
Författare: Karsten Knight
Serie: Wildefire #1
Sidor: 393

Blackwood Academy was supposed to be a fresh start for Ashline Wilde. A secluded boarding school deep in the heart of California’s redwood forests, three thousand miles from her old life—it sounded like the new beginning she needed after an act of unspeakable violence left a girl in her hometown dead. But Blackwood is far from the peaceful haven Ashline was searching for. Because terrifying, supernatural beasts roam the forests around campus. Because the murderer from Ashline’s hometown—her own sister—has followed her across the country. Because a group of reincarnated gods and goddesses has been mysteriously summoned to Blackwood...and Ashline’s one of them.

Jag har haft Wildefire ståendes i bokhyllan i nästan två år. Många gånger har jag tänkt plocka upp den, men av någon anledning har jag låtit bli. Nu, efter att ha läst boken, undrar jag om det kanske var något slags sjätte sinne som försökte varna mig, för, åh, som jag ogillade Wildefire.

Till och börja med så var handlingen fruktansvärt seg. Den var så tråkig och nästan halva boken hann gå innan det blev ens lite spänning. Slutet var någorlunda actionfyllt, men tyvärr kunde det inte alls väga upp för resten av boken, och om det inte vore för att jag HATAR att inte läsa klart böcker, så hade jag nog lagt ifrån mig den för länge sedan.

Karaktärerna var väldigt platta och tråkiga. Jag har nyss läst klart boken och den enda jag kommer ihåg namnet på är huvudkaraktären, Ashline, som för den delen verkar vara något av en psykopat. Jag älskar starka och självständiga karaktärer, men Ash är helt känslokall. Hon bryr sig inte om något eller någon. Hon är elak, dryg och hälften av tiden hamnar hon i bråk. Jag kunde inte relatera till henne det minsta och hon visade ingen som helst utveckling under bokens gång.

Wildefire kändes inte alls speciellt trovärdig, med risk för mindre spoilers --> Så, helt plötsligt kommer någon och berättar för Ash och 4 till ungdomar att de egentligen är gudar och gudinnor och de ifrågasätter inte alls detta. Allt är bara okej. Efter det blir de attackerade och dödar en massa människor, utan den minsta ånger eller ens fundering på att det var rätt gjort.  Jag menar, man hade ju kunnat ifrågasätta dessa saker åtminstonde i ett par meningar.. Trovärdigheten får ett stort minus från mig.

Det enda positiva jag har att säga om Wildefire är att den har en oerhört vacker framsida. Jag är glad att jag fick den läst, men det enda jag känner är en stor besvikelse, och jag var tvungen att kämpa mig igenom boken. Det finns ingen som jag skulle rekommendera Wildefire åt, tyvärr.

2 / 10