måndag 20 maj 2013

With All My Soul - Rachel Vincent

Titel: With All My Soul
Författare: Rachel Vincent
Serie: Soul Screamers #7
Sidor: 377

Spoilervarning! Boken ingår i en serie, spoilers från tidigare böcker förekommer.

After spending the last year undead, Kaylee Cavanaugh has had enough of the paranormal creatures who have plagued her ever since she came into her banshee powers. Now she's ready to take her school back from the evil hellions, once and forever.

To protect her friends, Kaylee will need to find a way to turn the living incarnations of Avarice, Envy and Vanity against one another.

Yet when one more person close to her is taken, Kaylee realises she can't save everyone she loves without making some powerful sacrifices..


Det börjar bli lite ledamt att det är så många bra serier som avslutas i år. With All My Soul är den sjunde och sista boken i Soul Screamers serien, en serie jag tycker väldigt mycket om, och även om  jag har sett fram emot att få veta hur allt ska sluta för Kaylee och co, så kommer jag ändå att sakna den.

Sista boken är en utav de bästa i serien, och jag gillade den verkligen. Handlingen har kommit att bli ganska mörk, tycker jag, och man har fått offra mycket. Boken var ofta väldigt spännande och den var väldigt svår att lägga ifrån sig. Takten var hög och den gick fort att läsa.

Jag tycker väldigt mycket om karaktärerna. Kaylee är så omtänksam och stark, hon är smart, rolig och god, och jag har gillat att följa hennes utveckling under seriens gång. Jag gillar Tod, Nash, Emma, Sabine, föräldrarna..ja till och med Sophie har växt i mina ögon, och jag kommer att sakna dem alla.

With All My Soul var en väldigt bra bok, många skratt och definitivt en hel del tårar. Jag gillar att man har behövt offra lite under seriens gång, och att allt inte har varit jättelyckligt. Finalen var lite bittersweet tycker jag, och jag är oerhört nöjd över hur det slutade.

Favoritcitat:

“Some day soon, reaper, your mouth is going to be the source of your own destruction."
"That does seem likely, doesn’t it?" Tod glanced at me and shrugged. "Until then, it remains a source of my own amusement.”  


“I mean, creatures who only exist in the dark don't know they're missing the sun, right? But once you've seen the sun. Once you've seen it light up the world ... once you've felt its heat all around you ... inside you ..." He clutched his own chest, and my heart cracked open. "Its hard to live in the dark after the sun dies.” 

8 / 10 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar