Allegiant - Veronica Roth

Titel: Allegiant
Författare: Veronica Roth
Serie: Divergent #3
Sidor: 526

Spoilervarning! Boken ingår i en serie, spoilers från tidigare böcker förekommer.

One choice will define you.

What if your whole world was a lie?
What if a single revelation—like a single choice—changed everything?
What if love and loyalty made you do things you never expected?

The faction-based society that Tris Prior once believed in is shattered—fractured by violence and power struggles and scarred by loss and betrayal. So when offered a chance to explore the world past the limits she’s known, Tris is ready. Perhaps beyond the fence, she and Tobias will find a simple new life together, free from complicated lies, tangled loyalties, and painful memories.

But Tris’s new reality is even more alarming than the one she left behind. Old discoveries are quickly rendered meaningless. Explosive new truths change the hearts of those she loves. And once again, Tris must battle to comprehend the complexities of human nature—and of herself—while facing impossible choices about courage, allegiance, sacrifice, and love.

Allegiant är kanske en av bokvärldens mest efterlängtade böcker, och personligen har jag längtat oerhört efter att äntligen få läsa den. Jag var inte lika förtjust i Divergent som resten av världen var när jag först läste den, även om jag tyckte väldigt mycket om den, men inför Allegiant läste jag om både Divergent och Insurgent och fann att jag gillade Divergent ännu mer den här gången, och själva serien har alltid varit en av mina favoriter. Självklart var jag oerhört nyfiken på hur allt skulle sluta för Tris och Tobias, och jag absolut älskade den här boken, även om jag fortfarande är i något slags chocktillstånd. 

Det finns så mycket jag vill säga, men eftersom jag inte vet hur jag ska uttrycka mig utan spoilers, så kommer resten av den här recensionen att spoilermarkeras och bör bara läsas om du redan läst Allegiant!

Jag var väldigt förtjust i handlingen, och tyckte att den var lika intressant som spännande. Jag gillade alla förklaringar man fick angående världen, själva faction-projektet osv, och jag tycker att allt förklarades på ett bra och lätt sätt. Dessutom tyckte jag om sättet karaktärerna reagerade på när de fick reda på allt, mycket trovärdigt och ett stort plus för det.

Det största problemet jag hade med Allegiant var Tobias. Jag har aldrig förstått att Tris är så mycket starkare än honom förrän jag fick läsa ur hans POV också. Jag gillar inte de beslut Tobias tog, och jag gillar inte hur han betedde sig. Hans konstanta nervärderande av Tris gjorde mig riktigt förbannad, och han sjönk mer och mer i mina ögon. Efter Allegiant kan jag lugnt säga att jag inte tycker att Tris och Tobias passar ihop, och jag är bara så himla besviken på hans agerande. 
Även om jag alltid har gillat Tris, så har hon inte varit sådär väldigt speciell för mig, men nu har hon växt väldigt i mina ögon. Hon har bara blivit starkare och starkare, mer modig och så otroligt osjälvisk. Jag är imponerad av hennes utveckling och över hur mycket jag kom att älska henne nu i slutet.
Jag gillar även de andra karakärerna, allra helst Uriah (jag är så ledsen att han dog) och Christina, och jag hade gärna velat se mer av Peter, som jag faktiskt gillar..trots allt han gjort.

Slutet gjorde mig fullständigt mindblown, jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Jag hade inte brytt mig (kanske till och med hoppades jag lite) om Tobias hade dött, och jag kan bara inte förstå att Tris dog. Jag läste om hennes dödsscen 5 ggr innan det faktiskt sjönk in, och det var länge sedan jag grät så mycket till en bok. Men trots det, eller kanske just därför, så älskade jag slutet. Jag kan dock tänka mig att det kommer att förarga en hel del, och jag är ruskigt imponerad att Veronica Roth vågade avsluta såhär.   

Jag gillar upplösningen och att man fick en epilog i slutet, även om den på ett sätt kändes ganska hopplös (utan Tris och Uriah).

Spoilers slut.

För mig var Allegiant en fantastisk avslutning till en fantastisk serie (men jag förstår såklart att inte alla kommer att tycka det). Ärligt talat vet jag inte vad jag ska göra med mig själv just nu, men jag ser fram emot att veta vad ni tyckte om boken.

Favoritcitat:

“I suppose a fire that burns that bright is not meant to last. ”

“You're not very nice," I say, grinning.
"You're one to talk."
"Hey, I could be nice if I tried."
"Hmm." He taps his chin. "Say something nice, then."
"You're very good-looking."
He smiles, his teeth a flash in this dark. "I like this 'nice' thing. ”

9,5 / 10