The House of Hades - Rick Riordan

Titel: The House of Hades
Författare: Rick Riordan
Serie: The Heroes of Olympus #4
Sidor: 583

Spoilervarning! Boken ingår i en serie, spoilers från tidigare böcker förekommer. 

At the conclusion of The Mark of Athena, Annabeth and Percy tumble into a pit leading straight to the Underworld. The other five demigods have to put aside their grief and follow Percy’s instructions to find the mortal side of the Doors of Death. If they can fight their way through the Gaea’s forces, and Percy and Annabeth can survive the House of Hades, then the Seven will be able to seal the Doors both sides and prevent the giants from raising Gaea. But, Leo wonders, if the Doors are sealed, how will Percy and Annabeth be able to escape?

They have no choice. If the demigods don’t succeed, Gaea’s armies will never die. They have no time. In about a month, the Romans will march on Camp Half-Blood. The stakes are higher than ever in this adventure that dives into the depths of Tartarus.

Alltså, som jag har längtat efter den här boken! Efter slutet i The Mark of Athena har jag nästan räknat ner dagarna till The House of Hades, och naturligtvis kunde jag inget annat än att plöja mig igenom den, och jag älskade varenda litet ord i boken. Ja, The House of Hades var helt enkelt enastående.


Handlingen var alldeles fenomenal. Jag älskade precis allt som hände..alla uppdrag, alla monster, alla hjältar..ALLT. Mina favoritdelar var dock de från Percy och Annabeth i Tartarus, lika hoppfulla som hopplösa, och alldeles underbart skrämmande.

The House of Hades berättas ur alla sju hjältars perspektiv, och jag tycker det var jättebra. Vissa får mer plats än andra, men alla behövdes och jag har inte velat varit utan en enda berättarröst. Snarare har jag kanske velat lagt till ännu en.. Nico. Man får reda på en del saker om honom, saker som jag inte ens varit i närheten av att lista ut, och jag hade gärna velat lära känna honom ännu mer.
Karaktärerna är bara så otroligt underbara, och jag älskar dem alla (även om Percy och Annabeth har en alldeles speciell plats i mitt hjärta). 

Boken är som vanligt väldigt rolig, men inte riktigt lika ofta som innan. The House of Hades är mörkare än de tidigare böckerna, och jag älskar att Rick Riordan visar att det är nu allvaret börjar.

Jag älskade slutet och är oerhört tacksam att det blev ett litet lugnare slut. Trots det så vet jag inte hur jag ska klara av att vänta ett helt år på fortsättningen. The House of Hades var så makalöst bra att jag har svårt att finna de rätta orden...men ni måste läsa den här serien, ni bara MÅSTE!

Favoritcitat:

“Akhlys lunged at Percy, and for a split second he thought: Well, hey, I’m just smoke. She can’t touch me, right?
He imagined the Fates up in Olympus, laughing at his wishful thinking: LOL, NOOB!” 

“Nyx’s quasar eyes burned. “Of course not. I would not let my horses eat you, any more than I would let Akhlys kill you. Such fine prizes, I will kill myself!”
Annabeth didn’t feel particularly witty or courageous, but her instincts told her to take the initiative, or this would be a very short conversation.
“Oh, don’t kill yourself!” she cried. “We’re not that scary.”
The goddess lowered her whip. “What? No, I didn’t mean—”
“Well, I hope not!” Annabeth looked at Percy and forced a laugh. “We wouldn’t want to scare her, would we?”
“Ha, ha,” Percy said weakly. “No, we wouldn’t.”  

“Wow. When he started looking back on the war with Kronos as the good old days--that was sad.” 

10 / 10