Författare: April Genevieve Tucholke
Serie: Between #1
Sidor: 360
You stop fearing the devil when you’re holding his hand…
Nothing much exciting rolls through Violet White’s sleepy, seaside town… until River West comes along. River rents the guest house behind Violet’s crumbling estate, and as eerie, grim things start to happen, Violet begins to wonder about the boy living in her backyard.
Is River just a crooked-smiling liar with pretty eyes and a mysterious past? Or could he be something more?
Violet’s grandmother always warned her about the Devil, but she never said he could be a dark-haired boy who takes naps in the sun, who likes coffee, who kisses you in a cemetery... who makes you want to kiss back.
Violet’s already so knee-deep in love, she can’t see straight. And that’s just how River likes it.
Jag är oerhört kluven över mina åsikter angående Between the Devil and the Deep Blue Sea. Ibland älskade jag den, men ibland ville jag bara slå igen boken och glömma bort att den ens existerade. De sista 100 sidorna lyfte dock hela boken för mig, och såhär i efterhand blev betyget ändå ganska högt.
Det jag gillade med boken var handlingen (för det mesta), atmosfären och språket. Handlingen var för det mesta bra, den var både spännande och kuslig, och den innehöll en hel del otäcka ögonblick. Det som skrämde mig mest var dock relationen mellan Violet och River, och det var även den som förstörde boken för mig. Jag älskade själva världen, dess gotiska stil och småstadskänsla var lika mysig som ryslig. Och till sist så absolut avgudade jag författarens språk, det var både stämningsfullt och vackert, och det passade verkligen till själva boken.
Jag både gillade och ogillade karaktärerna. Jag har svårt att bestämma mig när det kommer till Violet, å ena sidan så fann jag henne både charmig och smart, å andra sidan var hon så otroligt naiv och ryggradslös att jag blev smått vansinnig. Jag gillade absolut inte Violets tvillingbror, Luke, han var på tok för mycket av en mansgris för min del.
Sunshine var dock helt okej, och jag tyckte riktigt bra om både Neely och Jack.
Sist men inte minst har vi River, som jag verkligen inte tålde. Jag avskydde relationen mellan Violet och River, och jag fann honom väldigt manipulativ och helt utan några redeeming qualities (i brist på svenska ord). River var bara för mycket, och deras relation gjorde mig smått illamående.
Det är svårt att säga när Between the Devil and the Deep Blue Sea gick från att vara en mer eller mindre okej till en riktigt bra bok, men någonstans fastnade jag helt för den och jag älskade slutet. Halvvägs in i boken var jag övertygad att jag inte skulle läsa fortsättningen, men nu till och med längtar jag efter den. Jag tror inte det är en bok jag rekommenderar, men lämna gärna en kommentar om vad du tyckte ifall om du har läst den.
Favoritcitat:
“Hence? My habit of reading more than I socialized made me use odd, awkward words without thinking.”
“River had never lost his cool, not since I'd know him. That was the thing about River. He was calm. Calm as a summer's day. Calm as a gentle nap in the sun. Even when girls were fainting and men were slitting their throats in front of you.”
“I wish people would spread a Faustian rumor about me.' I leaned over and knocked Sunshine's hand out of Luke's hair. 'A Faustian myth,' I repeated. 'It's so much more interesting than just being that nouveau-poor blond girl who lives in a big house with nobody but her jackass brother with pecs bigger than his brain. Sunshine, if I ever disappear, please tell people that I ran after the Devil, trying to get my soul back.”
10 / 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar