Författare: Jennifer L. Armentrout
Serie: Covenant #5
Sidor: 297
Spoilervarning! Boken ingår i en serie, spoilers från tidigare böcker förekommer.
It's a beautiful day for a war.
As the mortal world slowly slips into chaos of the godly kind, Alexandria Andros must overcome a stunning defeat that has left her shaken and in doubt of their ability to end this war once and for all.
And with all the obstacles between Alex and her happily-ever-after with the swoonworthy Aiden St. Delphi, they must now trust a deadly foe as they travel deep into the Underworld to release one of the most dangerous gods of all time.
In the stunning, action-packed climax to the bestselling Covenant series, Alex must face a terrible choice: the destruction of everything and everyone she holds dear… or the end of herself.
Om man bortser från den fjärde boken, Apollyon, som lämnade mig aningen besviken, så har den här serien bara blivit bättre och bättre, och mina förväntningar inför Sentinel var verkligen skyhöga. Jag var lite orolig över att boken inte skulle hålla måttet, allra helst eftersom det är ett serieavslut, men Sentinel var alldeles fantastiskt bra och jag kunde inte vara mer nöjd.
Precis som i Apollyon så var det inte så jättemycket action i den här boken, men till skillnad från Apollyon, så blev handlingen aldrig tråkig och den fick mig att sitta som på nålar från början till slut. Mycket hann hända, karaktärsutvecklingen var enorm, och slutet var helt epic. Det finns många serieavslut jag inte varit helt nöjd med i år, men Sentinels slut var allt jag kunnat hoppas på och jag lade ifrån mig boken med tårarna rinnande nedför kinderna och ett leende på läpparna.
Jag älskar Alex, och jag är så imponerad på den utveckling hon har genomgått sedan första boken. I början blev jag lätt irriterad på henne, men hon har mognat så och är en enastående karaktär.
Det var inte förrän i Deity jag föll för Aiden, och innan dess hade jag svårt att förstå vad Alex såg hos honom. Men idag kan jag säga att jag förstår precis varför, och jag absolut älskar deras relation. Alex och Aiden är precis rätt för varandra, och deras förhållande är så himla fint.
Seth är dock MIN favorit, även om jag inte vill att han ska vara tillsammans med Alex längre, och jag älskade honom i Sentinel. Det här är varför jag föll för honom, och jag är så, markera för spoiler --> glad att han fick chansen att gottgöra allt, spoiler slut.
Det enda negativa jag har att säga är att jag tycker att gudarna är lite för bleka och lite för snälla. Jag är liksom van vid Percy Jacksons gudar, och jag tycker att dem är betydligt mer badass. Det är förstås inte JLAs fel att jag föredrar Rick Riordans gudar, och nu börjar jag undra varför det kändes nödvändigt att ta upp detta?
Hur som helst, Jennifer L. Armentrout fortsätter att imponera på mig, och Sentinel var verkligen en alldeles fenomenal bok. Jag skrattade, jag grät, och jag kommer att sakna den här serien enormt. Jag rekommenderar den mer än gärna!
Favoritcitat:
“Gods were like opossums. You could go your whole life without seeing one, but once you found one of them, you found the whole freaky family.”
“Poor Persephone." He stared down his nose at the god. "That must be hard on her if that’s what gets you off."
I wrinkled my nose.
"If her name drips from your forked tongue one more time, I will rip it out," Hades promised, voice deadly low.
Was his tongue really forked?
His lips curled up on one side. "What? You don’t like me talking about your wife?" He looked over at the three of us. "Is abduction as a means of marriage still all the rage these days?"
Seth arched a brow.
"Uh… no,” I said, shaking my head. "It’s really frowned upon.”
9 / 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar