Författare: Brandon Sanderson
Serie: Reckoners #1
Sidor: 384
Ten years ago, Calamity came. It was a burst in the sky that gave ordinary men and women extraordinary powers. The awed public started calling them Epics.
But Epics are no friend of man. With incredible gifts came the desire to rule. And to rule man you must crush his wills.
Nobody fights the Epics... nobody but the Reckoners. A shadowy group of ordinary humans, they spend their lives studying Epics, finding their weaknesses, and then assassinating them.
And David wants in. He wants Steelheart—the Epic who is said to be invincible. The Epic who killed David's father. For years, like the Reckoners, David's been studying, and planning—and he has something they need. Not an object, but an experience.
He's seen Steelheart bleed. And he wants revenge.
Jag har hört så mycket gott om Brandon Sanderson, men jag har aldrig kommit mig för att läsa något av honom förrän nu. Steelheart var dock en fantastiskt bra bok, och om det är så här Sanderson är som författare, så ångrar jag att jag inte läst något av honom innan.
Handlingen var verkligen fenomenal. Jag älskar tanken om Epics, och hur de var som onda superhjältar. Boken var dessutom oerhört spännande, och med sina korta, cliffhangerkapitel så gick den väldigt fort att läsa, även om jag inte hade så mycket tid att göra det på. Jag ångrar faktiskt att jag inte läste Steelheart när jag var helt ledig, jag hade gärna lagt ner hela min själ på den här boken.
Lite tråkigt är att Steelheart är den tredje boken i rad som jag läser och där jag föredrar handlingen så mycket framför karaktärerna. Missförstå mig inte..David är absolut en helt okej huvudperson. Han är stark, modig, och väldigt smart, och jag gillar att han drivs till största del av sitt hämndbegär. Att han är fullkomligt värdelös när det gäller metaforer, samt hans förkärlek till vapen ger dessutom boken en hel del välbehövlig humor. Men trots att David är intressant, så är han inte tillräckligt intressant, och det drar ner en del på bokens betyg.
Bi-karaktärerna är sisådär, jag gillade Cody och Prof, men hade gärna lärt känna Tia och Abraham mer. Megan var ganska tråkig för det mesta, och jag förstod, markera för spoiler -->, snabbt att hon var en Epic. Dock måste jag säga att det förvånade mig vilken Epic hon var, och jag var väldigt förtjust över hur det påverkade hennes mänsklighet, spoiler slut.
Själva Epics(arna) var definitivt det bästa med boken, och Steelheart var även min favoritkaraktär. Jag hade gärna velat se mycket mer utav honom, och jag gillar att det finns så mycket mer att veta om Epics..det är nästan så att jag önskar att jag hade tillgång till Davids anteckningar.
Slutet var fenomenalt bra, och jag gillar att man, markera för spoiler -->inte måste vänta i 3 böcker för att dem ska lyckas döda Steelheart, spoiler slut. Trots min klagan på karaktärerna, så tyckte jag verkligen om Steelheart. Jag ser fram emot nästa bok i serien, och jag är fullkomligt övertygad om att den kommer att vara ÄNNU bättre. Rekommenderas varmt!
Favoritcitat:
“Never throw the first punch. If you have to throw the second, try to make sure they don't get up for a third.”
“I have a smoke grenade in my room," I said.
"What?" Megan asked. "How?"
"I grew up working at a munitions plant," I said. "We mostly made rifles and handguns, but we worked with other factories. I got to pick up the occasional goody from the QC reject pile."
"A smoke grenade is a goody?" Cody asked.
I frowned. What did he mean? Of course it was. Who wouldn't want a smoke grenade when offered one?”
8,5 / 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar