Författare: Jonathan Maberry
Serie: Benny Imura #2
Sidor: 519
Spoilervarning! Boken ingår i en serie, spoilers från tidigare böcker förekommer.
Six months have passed since the terrifying battle with Charlie Pink-eye and the Motor City Hammer in the zombie-infested mountains of the Rot & Ruin. It’s also six months since Benny Imura and Nix Riley saw something in the air that changed their lives. Now, after months of rigorous training with Benny’s zombie-hunter brother Tom, Benny and Nix are ready to leave their home forever and search for a better future. Lilah the Lost Girl and Benny’s best friend Lou Chong are going with them.
Sounds easy. Sounds wonderful. Except that everything that can go wrong does. Before they can even leave there is a shocking zombie attack in town. But as soon as they step into the Rot & Ruin they are pursued by the living dead, wild animals, insane murderers and the horrors of Gameland –where teenagers are forced to fight for their lives in the zombie pits. Worst of all…could the evil Charlie Pink-eye still be alive?
Jag läste Rot & Ruin i höstas och gillade den mer än vad jag trodde att jag skulle göra. Självklart har jag varit intresserad av fortsättningen sedan dess, och Dust & Decay var till och med bättre än sin föregångare.
Det är svårt att förklara vad som är så himla bra med den här serien...kanske är det handlingen, som är så mycket mer en bara en vanlig zombie historia. Visst är den full med zombies, skräck, och blod, men det är också en berättelse om vad det egentligen innebär att vara människa. Den är tänkvärd och hemsk, och till allra största del så beror det på att de riktiga monstren fortfarande är i livet.
Jag älskar sättet Jonathan Maberry skriver på, trots att det är enkelt..så har han något som får orden att trollbinda en. Tyvärr så har jag inte markerat ut något speciellt stycke, men det är ändå värt att nämna..
Karaktärerna är fenomenala, och jag tycker så mycket om dem. Benny är både charmig, och väldigt sarkastisk, och får mig ofta att skratta. Han är dessutom väldigt modig, även när han är rädd, och precis som de övriga en riktig hjälte.
Jag älskar Chong, Nix och Lilah med, men min största favorit är Tom. Tom är godhjärtad, en hjälte, och så oerhört badass. Jag finner inte riktigt orden för att beskriva honom, men han är en av mina allra största favoriter, och jag, markera för spoiler --> kommer att sakna honom oerhört, spoiler slut.
Samtidigt som slutet var fruktansvärt bra, så var det också oerhört hemskt och det var länge sedan jag grät så mycket till en bok. Trots att jag har den tredje boken i serien hemma, så måste jag vänta lite med att läsa den. Mitt hjärta klarar inget mer just nu. Dust & Decay är en superb bok..jag har skrattat, jag har gråtit, och framför allt så har jag älskat den.
Favoritcitat:
“Leaving is never easy,” said Tom. “Even when you know you have to go.”
“That's got to be Nix," Benny said as he pulled the door open. "Hey, sweetie..."
Morgie Mitchell and Lou Chong stood on the black porch.
"Um," said Chong, "hello to you, too, sugar lumps.”
8,5 / 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar