Författare: Fredrik Lindblom
Serie: Ja, en fristående uppföljare kommer i Mars
Sidor: 457
Recex: Ja
Röd skymning är ett svenskt illustrerat fantasyäventyr som handlar om ära och kamratskap, mod och högmod. Det är berättelsen om flickan som förlorade allt i lågorna, men som reste sig ur askan - redo att slå tillbaka mot dem som en gång fällde hennes närmaste till marken.
Först och främst vill jag tacka Fredrik Lindblom och Ascentoria som jag fick boken av; tack så mycket!
Det är inte ofta jag läser svenska böcker, och när jag väl gör det brukar jag i regel inte tycka om dem. När jag blev kontaktad av Fredrik Lindblom angående ett recex av hans kommande bok, Dödens trubadur, tänkte jag dock att det kunde vara roligt att vidga mina vyer lite. Eftersom jag inte läst Röd skymning, den första fristående delen i serien, så hade jag turen att få ett ex av den, och det var med viss spänning jag började läsa. Här hade jag dock inte behövt vara orolig, och det visade sig att jag gillade Röd skymning mycket mer än vad jag kanske först hade trott.
Jag fastnade i boken nästan från början, och jag ville knappt lägga ifrån mig den. Det är en väldigt spännande fantasybok, utan magiska varelser, men full av krig, och det förvånade mig lite hur pass mörk den var. Mina favoritdelar var första gången Theresa var i Suspiria, samt slutet. Slutet av boken förvånade mig verkligen, och jag kan inte låta bli att älska att, markera för spoilers --> alla dog, spoilers slut. Det var kanske inte vad jag förväntat mig, men samtidigt kan jag inte tänka mig att det kunnat sluta på ett annat sätt. Ett stort plus till slutet.
Theresa var en väldigt fascinerande karaktär. Jag tyckte mycket om henne i början, en stark tjej vars dröm är att bli en soldat? Det är sånt jag gillar att läsa om. Theresa utvecklas konstant under bokens gång, och inte till det bättre. Men, och det här är det bästa, jag förstår varför. Jag förstår varför hon så lätt fäster sig vid folk som visar henne kärlek och/eller respekt. Jag förstår varför ett dödsfall kan få henne att agera som hon gör. Och, eller ja okej, jag kanske inte förstår henne framåt slutet, men hon har hela tiden varit intressant och väldigt välskriven.
I övrigt så älskade jag Hillevi, och jag gillade Premanos, Hariwulf, och Manfred. Levyant var dock den mest spännande karaktären, och jag ser fram emot att läsa mer om honom i nästa bok.
Jag blev lite varnad för, och har sett i andras recensioner att man tycker att språket brister. Här kan jag dock inte riktigt instämma. I början var det lite svårt, men sedan tyckte jag att det flöt på bra. Kanske var det för att jag vande mig, men det är ändå inget jag vill klaga på.
Ett stort plus vill jag ge till bilderna i boken, så himla snygga att jag önskar att jag hade en tavla utav de flesta av dem. I överhuvudtaget är Röd skymning en väldigt fin bok, och den ser riktigt bra ut i bokhyllan.
Visst fanns det några småsaker jag velat ändra på eller sett varit annorlunda, men i det stora hela var Röd skymning en riktigt bra läsupplevelse för mig. Jag fastnade fort i den, och det förvånar mig att jag tyckte så mycket om den. Jag kan inte säga att Fredrik Lindblom har fått mig att vilja läsa fler svenska böcker, men däremot kan jag säga att Röd skymning har fått mig att vilja läsa mer av Fredrik Lindblom. Rekommenderas varmt!
8 / 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar