Into the Still Blue - Veronica Rossi

Titel: Into the Still Blue
Författare: Veronica Rossi
Serie: Under the Never Sky #3
Sidor: 389

Spoilervarning! Boken ingår i en serie, spoilers från tidigare böcker förekommer.

Their love and their leadership have been tested. Now it's time for Perry and Aria to unite the Dwellers and the Outsiders in one last desperate attempt to bring balance to their world.

The race to the Still Blue has reached a stalemate. Aria and Perry are determined to find this last safe-haven from the Aether storms before Sable and Hess do-and they are just as determined to stay together.

Meanwhile, time is running out to rescue Cinder, who was abducted by Hess and Sable for his unique abilities. And when Roar returns to camp, he is so furious with Perry that he won't even look at him, and Perry begins to feel like they have already lost.

Out of options, Perry and Aria assemble a team to mount an impossible rescue mission-because Cinder isn't just the key to unlocking the Still Blue and their only hope for survival, he's also their friend. And in a dying world, the bonds between people are what matter most.

Under the Never Sky har varit en av mina favoritserier sedan jag läste den första boken för över 2 år sedan. Att jag har längtat efter dess upplösning är ett understatement, och Into the Still Blue var nästan allt jag hade hoppats på.

Handlingen i den här serien är kanske inte jämt den mest actionfyllda, men det är ändå alltid väldigt spännande och Into the Still Blue är självklart inget undantag. Insatserna är väldigt höga, och ibland oroade jag mig för hur allt skulle sluta. Jag har suttit som på nålar under hela min lästid, och det var nästan omöjligt att lägga ifrån mig boken. Into the Still Blue är en riktig bladvändare, och allt det jag önskar mig i en serieavslutning.

Karaktärerna är fenomenala.. Jag älskar Aria, jag älskar Perry, och jag fullkomligt avgudar de båda tillsammans. Deras relation är så himla fin, och jag tackar Veronica Rossi för att hon gör det fullständigt klart att en YA-serie klarar sig alldeles utmärkt utan en kärlekstriangel.
Roar är som vanligt min favoritkaraktär, och trots att det var hemskt att se honom så nedbruten, så gillar jag hur hans sorg porträtterades. Jag gillar de flesta andra karaktärerna också..Soren (och som jag älskade början till Roar och Sorens bromance), Talon, Cinder, ja till och med Brooke steg i mina ögon.

Slutet var superb, och det var bara en sak jag hade velat se annorlunda..markera för spoilers --> Efter TtEN så var jag rätt säker på att Liv skulle ha överlevt på något sätt, och jag förväntade mig hela tiden att hon skulle komma tillbaka. Jag var så ledsen att hon faktiskt var död, och jag var inte riktigt beredd på det. Det gjorde mig så ledsen för Roars skull och jag hade hellre sett honom lycklig. spoilers slut. Under the Never Sky trilogin har varit en fantstisk läsupplevelse, och den kommer nog alltid att tillhöra mina favoriter. Rekommenderas varmt!

Favoritcitat:

“What I was trying to say,” he whispered, “is that I see you in everything. There isn’t a word for you that means enough, because you’re everything to me.” 

9 / 10