Ignite Me - Tahereh Mafi

Titel: Ignite Me
Författare: Tahereh Mafi
Serie: Shatter Me #3
Sidor: 408

Spoilervarning! Boken ingår i en serie, spoilers från tidigare böcker förekommer.

Juliette now knows she may be the only one who can stop the Reestablishment. But to take them down, she'll need the help of the one person she never thought she could trust: Warner. And as they work together, Juliette will discover that everything she thought she knew-about Warner, her abilities, and even Adam-was wrong.

Shatter Me serien har alltid varit lite av en besvikelse för min del. Visst tyckte jag riktigt mycket om den första boken, men andra boken, Unravel Me, gjorde mig mest irriterad, och besvikelsen var stor. Potentialen har dock alltid funnits där.. Jag menar, Tahereh Mafi skriver som en gud, världen är väldigt intressant, och jag har alltid älskat och fascinerats av handlingen. Men allt det där har alltid överskuggats av min stora frustration när det gäller Juliette, och det är näst intill omöjligt att älska en bok när man helt enkelt inte tål dess huvudkaraktär. Så även om jag längtat efter Ignite Me, så var jag någorlunda skeptisk när jag började läsa. Och döm av min förvåning när det visade sig att jag ÄLSKADE den här boken..

Det här, det här är det jag har väntat på. Jag har hela tiden väntat på att Juliette ska börja stå upp för sig själv, och när det väl händer..då blir allt helt fenomenalt! Från den första till den sista sidan så älskade jag Ignite Me. Det var omöjligt att sluta läsa..jag hade bara tänkt läsa några kapitel i början, men det slutade med att jag läste ut hela boken. Jag skrattade, jag swoonade, det var spänning på den allra högsta nivån, och det var makalöst bra! Det är svårt att få fram de rätta orden, och jag är nog fortfarande lite chockad över hur enastående allt var.

Om det är något jag har riktigt svårt för, både i det påhittade och i det verkliga livet, så är det personer som inte har någon självrespekt, personer som låter andra definiera dem, och personer som vägrar stå upp för sig själv. Juliette har varit typexempel av det, och det har gjort mig smått vansinnig att se henne ha möjligheterna att slå tillbaka, men vägrat att ta dem. Men inte nu längre.. Juliette i Ignite Me är stark. Hon är modig, hon är arg, och hon beslutar sig äntligen för att kämpa. Det har nästan varit värt all väntan, att äntligen se henne leva upp till sin fulla potential, och Juliette i Ignite Me..det är en Juliette jag älskar.

Det är svårt att säga något om romansen utan att spoila, så det tänker jag ta i spoilertankarna nedan. Det jag kan säga är att jag absolut älskar Warner, och att Adam bara har sjunkt i mina ögon.
I övrigt så är min favoritkaraktär fortfarande Kenji. Han tillför så mycket humor, och är så himla charmig. Jag älskar dessutom relationen mellan Kenji och Juliette. Precis som mellan Aria och Roar i Under the Never Sky trilogin, så är det så härligt att se en äkta vänskap, helt utan några som helst romantiska baktankar, i en YA bok. 

Så till några spoilertankar om vem Juliette väljer, och om slutet. Markera för att läsa;
- Ignite Me var verkligen Warners bok, och jag är så glad att det blev han och Juliette. Det var en del riktigt heta stunder, och jag gillar att dem fick vara med. Warners utveckling är verkligen enorm, och jag älskar alla nya sidor man fick se hos honom.
- Jag förstår att Adam var sårad och så, men man beter sig inte som han gjorde. Visst att man kan säga saker när man är ledsen/arg, men om man älskar någon så säger man inte att det var bättre när man trodde att hon var död. Jag har dock kunnat acceptera mycket, men när han satte Kenjis hand i Juliettes, då tappade jag all respekt för Adam.
- Så slutet. Jag gillade det, även om det var lite för öppet för min smak. Jag hade gärna sett lite mer, eller en epilog av något slag. Med lite mera avslut, då hade Ignite Me fått full poäng av mig.
spoilers slut.

Ignite Me var en sanslöst bra bok, och den överträffade mina förväntningar med hästlängder. Jag ser redan nu fram emot att läsa om serien, och jag tror att den kan vara ännu bättre nu när jag vet hur Juliette utvecklas. Hade jag bara fått lite mer av det jag nämnde i den sista spoilerpunkten, så hade den helt klart fått högsta betyg av mig, men som det ser ut nu så blir det en stark 9,5a.

Favoritcitat:

“For so many years I lived in constant terror of myself. Doubt had married my fear and moved into my mind, where it built castles and ruled kingdoms and reigned over me, bowing my will to its whispers until I was little more than an acquiescing peon, too terrified to disobey, too terrified to disagree. I had been shackled, a prisoner in my own mind.
But finally, finally, I have learned to break free.” 

“Are you out of your goddamn mind? You think we can take on two hundred soldiers? I know I am an extremely attractive man, J, but I am not Bruce Lee.”
“Who’s Bruce Lee?”
“Who’s Bruce Lee?” Kenji asks, horrified. “Oh my God. We can’t even be friends anymore.”
“Why? Was he a friend of yours?”
“You know what,” he says, “just stop. Just—I can’t even talk to you right now.”   

“I never even tried. Because I let the world teach me to hate myself. I was a coward who needed someone else to tell me I was worth something before I took any steps to save myself.”  

9,5 / 10