Splintered - A.G. Howard

Titel: Splintered
Författare: A.G. Howard
Serie: Splintered #1
Sidor: 371

This stunning debut captures the grotesque madness of a mystical under-land, as well as a girl’s pangs of first love and independence. Alyssa Gardner hears the whispers of bugs and flowers—precisely the affliction that landed her mother in a mental hospital years before. This family curse stretches back to her ancestor Alice Liddell, the real-life inspiration for Lewis Carroll’s Alice’s Adventures in Wonderland. Alyssa might be crazy, but she manages to keep it together. For now.

When her mother’s mental health takes a turn for the worse, Alyssa learns that what she thought was fiction is based in terrifying reality. The real Wonderland is a place far darker and more twisted than Lewis Carroll ever let on. There, Alyssa must pass a series of tests, including draining an ocean of Alice’s tears, waking the slumbering tea party, and subduing a vicious bandersnatch, to fix Alice’s mistakes and save her family. She must also decide whom to trust: Jeb, her gorgeous best friend and secret crush, or the sexy but suspicious Morpheus, her guide through Wonderland, who may have dark motives of his own.

Jag har faktiskt aldrig läst Alice’s Adventures in Wonderland, men det är en av de få klassiker jag verkligen vill läsa. Jag är dock bekant med historian via filmerna, och allra helst Tim Burtons version är en stor favorit hos mig. A.G. Howards Underland är dock ännu kusligare och mer unik än Tim Burtons (vilket bara det säger nästan allt), och Splintered var en bok jag tyckte väldigt mycket om.

Handlingen och världsuppbyggnaden är fenomenala. Splintered är i ett slag för sig, och jag älskade att vara i dess värld. Här är Wonderland mer av ett mardrömsland, och både karaktärerna och stämningen är riktigt creepy. A.G. Howards språk är dessutom alldeles fantastiskt, och det är svårt att tro att Splintered är hennes debutbok. Jag riktigt njöt av varenda sida, och jag var nästan lite ledsen att behöva lämna denna enastående värld.

Jag älskade Alyssa, hon var charmig, modig och smart, och ett nöje att följa. En annan karaktär jag älskade var Morpheus. Jag gillade att man aldrig riktigt visste vart man hade honom, och han var både spännande och speciell. Däremot så tyckte jag inte alls om Jeb. I början tyckte jag att han var en riktigt douche, han skulle bestämma allt och behandlade Alyssa som ett litet barn. Han var svartsjuk, aggressiv och tröttsam (och ändå är det Jeb som ska vara den "snälla" killen). Han blev något bättre i slutet, men i mina ögon så är det Alyssa och Morpheus som hör ihop. Jag önskar också att mindre tid hade spenderats på kärlekstriangeln, men det är mestadels Jebs fel.

Splintered var en riktigt speciell bok, och jag tyckte SÅ mycket om den. Unik, kuslig, och härliga karaktärer (de flesta utav dem iallafall)...jag måste beställa hem fortsättningen asap!

Favoritcitat:

“I've been collecting bugs since I was ten; it's the only way I can stop their whispers. Sticking a pin through the gut of an insect shuts it up pretty quick.” 

“I hate you," I say, the sentiment muffled against his heart, hoping to make it true.
"And I love you," he answers without hesitation, voice resolved and raw as he holds me tighter so I can't break away and react. "A crossroads, my beautiful princess, that was unavoidable—given our situations.” 

“You crave chaos. You're happiest when the world is in an uproar. You thrive on madness. Even when your magic is at its best when it's the catalyst to confusion. You still can't admit this?” 

8,5 / 10