Författare: Marie Lu
Serie: Legend #2
Sidor: 371
Spoilervarning! Boken ingår i en serie, spoilers från tidigare böcker förekommer.
June and Day arrive in Vegas just as the unthinkable happens: the Elector Primo dies, and his son Anden takes his place. With the Republic edging closer to chaos, the two join a group of Patriot rebels eager to help Day rescue his brother and offer passage to the Colonies. They have only one request—June and Day must assassinate the new Elector.
It’s their chance to change the nation, to give voice to a people silenced for too long.
But as June realizes this Elector is nothing like his father, she’s haunted by the choice ahead. What if Anden is a new beginning? What if revolution must be more than loss and vengeance, anger and blood—what if the Patriots are wrong?
Jag var inte sådär överdrivet förtjust i första boken i serien, Legend. Det var en ganska bra bok, men jag älskade den inte så som alla andra verkade göra, och på grund av detta var mina förväntningar inför Prodigy i princip minimala. Jag blev väldigt överraskad när jag redan från början fastnade för boken, och den var så mycket bättre än sin föregångare.
Handlingen var oerhört spännande och farten väldigt hög. Den innehöll en hel del plot twister och vissa utav dem gjorde mig riktigt förvånad. I min recension av Legend klagade jag på att man fick så lite information om världen, men i Prodigy kommer svaren och det gillade jag mycket.
När det kommer till karaktärerna så absolut avgudar jag June, och det är definitvit hennes perspektiv jag föredrar. Både June & Day är ju oerhört intelligenta, men jag tycker att June är betydligt mognare och mycket mer kapabel om man jämför med Day.
Day var inte alls en favorit i den här boken och hans osäkerhet gjorde mig enbart irriterad. Han var mestadels gnällig och jobbig, och fick mig att törsta efter Junes kapitel.
Jag har lite svårt att se kemin mellan June & Day, och jag vet inte om det enbart beror på all osäkerhet som förekom i boken. Jag är definitivt inget fan av kärlekskvadraten som blev inblandad, och tyvärr tror jag att det kommer vara mer av den (eller iallafall en triangel) i nästa bok.
Slutet var både bra och dåligt, jag gillade att, markera för spoiler --> Day verkar vara döende, men inte att, det ska leda till en separation och en massa sådant trams, spoiler slut. Så i det stora hela var Prodigy en riktigt bra bok och jag är glad att jag valde att fortsätta med serien. Jag ser fram emot sista boken, Champion, och hoppas på att den är ännu bättre.
Favoritcitat:
“Idiotic reply, June. Why don't you punch him in the face while you're at it. I turn even more flustered when I remember that I have actually pistol-whipped him in the face before. Romantic”
“Day, the boy from the streets with nothing except the clothes on his back and the earnestness in his eyes, owns my heart. He is beauty, inside and out. He is the silver lining in a world of darkness. He is my light.”
“I take a step toward him and grin cheerfully. "With all due respect, I don't see the Republic tacking up wanted posters with your pretty face on them.”
7,5 / 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar