Sagoberättaren - Antonia Michaelis

Titel: Sagoberättaren
Författare: Antonia Michelis
Serie: -
Sidor: 396
Recex: Ja

Abel Tannatek är en klasskamrat som håller sig på sin kant, skolkar och förser folk med piller och gräs när de ska festa. Mot bättre vetande blir Anna hopplöst förälskad i honom. För det finns en annan Abel också, en mjuk och sorgsen kille som tar hand om sin lillasyster, som berättar en saga som tar tag i Anna. Men gränserna mellan verklighet och fantasi flyter ihop. Kanske är den grymma sagan inte en saga utan brutal verklighet? Kanske är Abel farlig, som de andra säger? Tänk om Annas värsta farhågor blir sanna...

Först och främst vill jag tacka Opal bokförlag för recensionsexemplaret; tack så mycket!

Sagoberättaren är en väldigt svår bok att skriva en recension om, och trots att jag länge funderat så har jag svårt att få fram de rätta orden..

Så, vad var det jag gillade med boken? Jag tyckte väldigt mycket om handlingen. Jag gillade Abels saga och den magiska stämning den gav. Jag gillade att boken var oförutsägbar och att den hela tiden förvånade mig, så fort jag trodde jag visste vad som pågick slängde författaren in en ny liten twist och gjorde mig helt bortkollrad igen.

Språket störde mig en aning i början och jag hade svårt att fastna i det, men efter ett tag så föll jag mer och mer för det, och nu kan jag inte tänka mig att boken skulle berättats på ett annat sätt.

Karaktärerna är nog det jag gillade minst, och just Anna hade jag störst problem med. Jag gillar hur hon lever i sin egen lilla bubbla, men samtidigt var hon lite för naiv för min del. Jag hade dessutom önskat mig lite mer av en personlighet och lite mer drivkraft hos henne. Anna blev tyvärr ganska mesig ibland och jag har ofta svårt för sådana karaktärer.
Abel var helt klart den mest intressanta karaktären, och det var svårt att veta var man hade honom. För mig var det väldigt lätt att tycka synd om Abel, men väldigt svårt att tycka om honom. Dock en mycket speciell och oerhört välutvecklad karaktär.
Min favorit var helt klart lilla Micha, så söt och god.

Jag hade lite svårt att se relationen mellan Anna och Abel, men jag älskade relationen mellan Abel och Micha, och tyckte att den var väldigt fin.

Slutet var alldeles fantastiskt bra, och jag lovar att jag hade inte gillat den hälften så mycket om den hade haft ett annat (läs -->lyckligt) slut. Det var väldigt passande och både chockerade mig, samtidigt som jag förstod det hela tiden. Stort plus till slutet.

Sagoberättaren är en väldigt speciell historia, och den är lika vacker som tragisk. Jag är väldigt glad att ha läst den, och även om jag inte tror att detta är en bok för alla, tycker jag helt klart att ni ska ge den en chans.

7 / 10