Författare: Jordana Frankel
Serie: The Ward #1
Sidor: 465
Sixteen-year-old Ren is a daredevil mobile racer who will risk everything to survive in the Ward, what remains of a water-logged Manhattan. To save her sister, who is suffering from a deadly illness thought to be caused by years of pollution, Ren accepts a secret mission from the government: to search for a freshwater source in the Ward, with the hope of it leading to a cure.
However, she never expects that her search will lead to dangerous encounters with a passionate young scientist; a web of deceit and lies; and an earth-shattering mystery that’s lurking deep beneath the water’s rippling surface.
Jag började läsa The Ward med ganska höga förväntningar, men efter en förvirrande början blev boken bara sämre och sämre, och för mig var den en riktig besvikelse.
Jag tyckte för det mesta att handlingen var seg och jag kom aldrig riktigt in i boken. Trots sin längd, gick den dock ganska fort att läsa och det var ett väldigt plus. Eftersom början av boken fokuserar på mobile racingen, så trodde jag att det skulle ha en stor roll, kanske med flera olika race, men ni efterhand tycker jag att man lika gärna kunnat skippa dessa. Dessutom var det väldigt förvirrande..bilar som gick på vatten, kunde klättra på väggar, hoppade via ramper mellan taken, eller studsade på vattenytan. Jag hade svårt att hänga med och jag förstod aldrig hur det gick till.
Ett annat minus var att jag var helt inställd på en dystopisk överlevnadshistoria, men helt plötsligt blandade författaren in fantasyelement..något som jag inte alls var beredd på och som jag inte tyckte passade in i historian. Det känns som att författaren ville för mycket och handlingen blev väldigt spretig.
Det var svårt att få en känsla för karaktärerna, i början gillade jag Ren och beundrade allt hon gjorde för sin syster, men ju längre in i boken jag kom desto tråkigare blev hon. Jag gillade varken Derek eller Callum och har svårt att förstå vad Ren såg hos dem.
Världsuppbyggnaden var inte speciellt bra och det fanns så många frågor jag ville ha svar på alt. saker att veta mer om. Något jag dessutom fann väldigt konstigt var att trots den teknologi de hade, kunde man inte komma på ett sätt att filtrera havsvattnet så att det blev drickbart?
The Ward hade mått bättre av att bara koncentrera sig på en sak, och dess platta karaktärer gjorde boken seg och ointressant. Tyvärr blir det tack och adjö för mig, jag kommer inte att fortsätta med den här serien.
3,5 / 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar