Författare: Jus Accardo
Serie: Denazen #2
Sidor: 317
Spoilervarning! Boken ingår i en serie, spoilers från tidigare böcker förekommer.
When a Six saved Kale's life the night of Sumrun, she warned there would be consequences. A trade-off. Something taken for the life they gained. But Dez never imagined she'd lose the one thing she'd give anything to keep... And as if it's not enough Dez finds her immunity to Kale fading, the Six brought in to help Kale learn to control his killer touch starts drooling on him the moment they meet. Worse than that? Jade can touch Kale. But bimbo Barbie is the least of Dez's problems.
After Dez and Kale got away at Sumrun, her father lost not only his most powerful weapon but an important piece of the Supremacy project. Forced by Denazen to remedy the situation, he poisons Dez and offers her a choice--surrender to Denazen for the cure...or die. Determined to find a solution that doesn't involve being bagged and tagged--or losing someone she loves--Dez keeps the poison a secret. But when a rash of Denazen attacks hit a little too close to home, Dez is convinced there's a traitor among them. Jade.
Sacrifices, broken promises, and secrets. Dez will have to lay it all on the line if there's any hope of proving Jade's guilt before they all end up Residents of Denazen. Or worse, dead..
Jag läste första boken i den här serien, Touch, för cirka ett år sedan, och jag gillade den verkligen. Faktiskt så pass mycket att jag genast beställde hem både bok 2 & 3. Efter det blev dem dock liggandes oläst i hyllan, men nu har jag äntligen tagit tag i Toxic, och även om den var långt ifrån lika bra som sin föregångare, så var det fortfarande en bok jag, för det mesta, gillade.
Handlingen var lite sisådär, och Toxic kändes verkligen som den typiska mellanboken. Inte så mycket utveckling i själva berättelsen, utan mest bara en massa relationstjafs. Det jag gillar mest med den här serien är de coola, X-Men liknande, krafterna karaktärerna har. Jag gillar också det onda Denazen, och ville gärna veta mer om dem. Men istället fick jag en förgiftad Dez, och en massa problem mellan henne och Kale. Men trots att jag var så irriterad på både karaktärer och handling, var det ändå något som gjorde att jag knappt kunde sluta läsa, och för det mesta så gillade jag faktiskt Toxic.
Dez är en ganska intressant karaktär, även om jag personligen skulle ha svårt att vara vän med någon som är så impulsiv som henne. Det är sällan hon stannar upp och tänker efter, och jag tror att många problem har kunnat undvikas om inte Dez hade för vana att dyka rakt in i allting. Dock är hon ändå min favorit i serien, och det är liksom omöjligt att inte hålla på henne.
Kale, som jag tyckte så mycket om i första boken, tog ett stort kliv tillbaka här, och jag var mest bara irriterad på honom. Okej att han kanske inte förstår så mycket, men jag fattar inte att han lät Jade hållas, och jag tycker att han borde visat större respekt för Dez och hennes känslor. Nykomlingen Jade var dessutom så jäkla jobbig, och jag kan inte för mitt liv förstå sådana personer som hela tiden måste kasta sig över en kille, trots att han har flickvän. Jag spenderade större delen av boken med att hoppas att Dez skulle klappa på henne, och jag absolut älskade när hon, markera för spoiler --> knuffade Jade först genom fönstret, spoiler slut. Nej, jobbiga och dumma karaktärer, och på tok för många problem för att det ska vara intressant.
Toxic var något av en besvikelse, även om mitt slutbetyg blir att jag gillade den. Slutet var väldigt spännande dock, även om det var löjligt lätt att förstå vem som var the bad guy. Jag hoppas att nästa bok kommer att vara mer handlingsinriktad, och jag tänker nog plocka upp den nu på en gång.
Favoritcitat:
“Kale, jackass. His name is Kale," I snapped. Someone had joined the line behind Dad. The woman made an irritated noise of disapproval at my choice of wording and covered her small son's ears.
Great. Now I was corrupting children.”
6 / 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar