Fang Girl - Helen Keeble

Titel: Fang Girl
Författare: Helen Keeble
Serie: ?  
Sidor: 342

Sure, the idea of vampires is sexy, but who actually dreams of spending eternity as a pasty, bloodthirsty fifteen-year-old? 

Not me. 

Unfortunately, the somewhat psychotic vampire who turned me into a bloodsucker didn't bother to ask first. Now I'm dealing with parents who want me to vamp them, a younger brother who's convinced I'm a zombie, and a seriously ripped vampire hunter who either wants to stake me or make out with me. Not sure which. Oh and PS, none of my favorite fanfic prepared me to deal with vampire politics--which are looking pretty tricky based on the undead Elder trying to hunt me down.
What's a vampire-obsessed fangirl turned real-life fanggirl supposed to do?

Alltså jag har aldrig skrattat så mycket till en bok som jag gjorde till Fang Girl. Helen Keeble driver hejvilt med dagens vampyrer och det är sjukt roligt.

Boken börjar med att 15-åriga Jane vaknar upp i en kista och inser att hon har blivit en vampyr. Jane har alltid älskat fiktiva vampyrer men trodde aldrig att dem fanns på riktigt. Eller att hon skulle bli en. Nu måste hon slåss mot vampyrjägare, en svensk(!) vampyräldste, övertala sina föräldrar att hon inte tänker förvandla dem och övertala sin lillebror att hon inte är en zombie.

Karaktärerna i boken är alla underbara! Jag absolut älskar Jane, hon är så himla rolig och charmig.
Jag älskar Janes föräldrar, Van och Ebon. Favoriten är dock Zack, Janes tolvåriga, steampunksgalna lillebror. Jag menar, han går klädd i viktoriansk-inspirerade kläder. Bara det måste man ju älska!

Den enda saken jag vill klaga på är slutet. Det är ett jätteöppet slut..eller rättare sagt det är inte ens ett slut känns det som. Jag kollade dock upp om det skulle komma en uppföljare och Helen Keeble berättade att hon håller på att skriver den just nu, men det är inte säkert att hon får den publicerad. Jag håller både tummar och tår att det blir en uppföljare, jag vill ha mer.

Jag vet inte så mycket mer jag kan säga om Fang Girl, utan jag tänker dela med mig att ett gäng citat och hoppas att det övertygar er att läsa den!

Favoritcitat:

“I was a vampire, and... someone was trying to call me?
When my parents had said that not even death could pry me from my mobile phone, I'd thought they were joking. I wriggled around in the narrow coffin until I could reach the ringing handset.” 

"Xanthe? Baby?"said Dad. He sounded quavery, lost.
"It's really me Dad. Um, I don't know how to break this to you gently, but I seem to be a vampire."
"Okay," said Dad quite calmly. I guessed that he'd gone into chock. "I'm going to come and pick you up. Where are you?"
"At my grave, where else?"
"I'm coming right over."
"Gre-no, wait!" Crap, how could I have forgotten? "Dad, listen, you can't come! I probably have bloodlust!"
"What?" he said, utterly bewildered.
"I'm a brand-new vampire, remember? I might flip out and eat you if I smell your tasty blood."
A pause. "Should I phone for a taxi?"

“We both looked down at the stake through my heart.
Funny. I would have thought that should hurt more.
From the look on the vampire hunter’s face, he thought it should hurt more too.” 

“You don't really want to do this. I'm a good vampire – I mean, like, a vampire with a soul, not that I'm really good at, you know, vamp-stuff. I'm not some monster. Heck, I've only been a vampire for less than a week! I've never even sucked blood” I ducked under the blade and backflipped away. "Really! You can ask my parents! My mum's a university professor, she's a very trustworthy character reference!” 

“You can’t hurt him. He’s an endangered species!”
“Vampires are not endangered.” Van’s tone made it clear that it was his life’s work to rectify this regrettable situation.
“No, not that,” Zack said dismissively. “He’s a Victorian!”
“Brainwashed,” Van muttered.
“Crazy,” Sarah proclaimed.
“Steampunk,” I corrected with a sigh.” 

                                                    8,5 / 10