torsdag 10 januari 2013

Pushing the Limits - Katie McGarry

Titel: Pushing the Limits
Författare: Katie McGarry
Serie: Pushing the Limits #1
Sidor: 392

No one knows what happened the night Echo Emerson went from popular girl with jock boyfriend to gossiped-about outsider with "freaky" scars on her arms. Even Echo can't remember the whole truth of that horrible night. All she knows is that she wants everything to go back to normal. But when Noah Hutchins, the smoking-hot, girl-using loner in the black leather jacket, explodes into her life with his tough attitude and surprising understanding, Echo's world shifts in ways she could never have imagined. They should have nothing in common. And with the secrets they both keep, being together is pretty much impossible.

Yet the crazy attraction between them refuses to go away. And Echo has to ask herself just how far they can push the limits and what she'll risk for the one guy who might teach her how to love again.


Jag har bara sett positiva recensioner för Pushing the Limits, och efter att ha läst den så kan jag inget annat än att sälla mig till skaran som älskar den.

Pushing the Limits är en oerhört gripande historia. Båda karaktärerna har lidit stora förluster och båda är väldigt trasiga. Jag älskar deras berättelser och hur de finner en helhet i varandra.

Boken berättas ur både Echo och Noahs perspektiv och jag älskade att få lära känna och att få höra bådas sidor. Berättarrösterna är väldigt distinkta och det var aldrig några problem att veta vems kapitel jag läste.
Karaktärerna är väldigt genomtänkta och välskrivna, med intressanta bakgrunder. Jag älskade både Echo och Noah, men Echo var min favorit. Hennes berättelse drev hela tiden handlingen framåt och jag var väldigt nyfiken på vad som egentligen hänt.
Även bi-karaktärerna har ett väldigt djup och jag gillade de flesta. Karaktärerna är en utav bokens allra starkaste sidor.

En annan sak jag vill berömma är kemin mellan Noah och Echo. Den var hot, hot, hot och jag älskade att läsa om den!

Pushing the Limits var en sådan bok som framkallade väldigt mycket känslor. Den är lika tragisk som hoppfull, och jag både skrattade och grät. Jag älskar, älskar den! Och jag vill rekommendera den till alla!

Favoritcitat, OBS! Mindre spoilers på andra citatet:

"Her shoulders never shook. No tears streamed down her face. The worst type of crying wasn't the kind everyone could see--the wailing on street corners, the tearing at clothes. No, the worst kind happened when your soul wept and no matter what you did, there was no way to comfort it. A section withered and became a scar on the part of your soul that survived. For people like me and Echo, our souls contained more scar tissue than life."

"The temperature jumped another ninety degrees. Why couldn't anyone see in my life how awesome Noah was? I shoved up my sleeves, welcoming the cold air on my skin.
"Echo, stop!" Ashley propelled her self out of the gliter.
I froze and then remembered Ashley was damaged. I was going on a date, not to Vegas to elope.
Noah's strong hand slipped over my wrist before he entwined his fingers with mine. The sensation of warm flesh against an area I allowed no one to see, much less touch, caused me to shiver. My eyes widened, realizing my mistake. This is what had freaked Ashley out. What had come over me? I never pulled up my sleeves. I spent all my time pulling them down. When had I become...comfortable?
He rubbed his thumb over my hand. "I planned on taking her to my house to meet some of my friends."
Noah could have told them he was getting me to the ghetto to buy us crack and they wouldn't have heard him. Ashley stood in place, staring at my exposed scars as my father stared at our combined hands. I reached over to pull down my sleeve, but Noah casually placed his hand over my forearm, preventing me fron doing it. My lungs squeezed out all the oxygen in my body. Noah Hutchins, in fact, a human being, was overtly, on purpose, touching my scars.
I'd stopped breathing moments ago, as had Ashley. Noah continued as nothing earth-shattering had happened. "What time does Echo need to be home?"
Blinking my self back to life, i answered for them, "My curfew is eleven."
"Twelve." My father stood and extended his hand. "I didn't have a chance to properly introduce myself earlier. I'm Owen Emerson."


                                                9 / 10 

5 kommentarer:

  1. Tror bara jag sett positiva recensioner på den där!:)

    SvaraRadera
  2. Min favorit var Noah, hans relation med sina småbröder var bara så fin. Däremot så tyckte jag att Noahs dragning till Echo gick fram alldeles för fort. Helt plötsligt var han ju bara besatt av henne. Tycker väldigt mycket om boken annars 

    SvaraRadera
  3. Oh, vilket bra betyg. Vill så läsa nu, litar alltid på din lässmak :)

    SvaraRadera
  4. Ett av de bästa bokköpen jag gjort! :)

    SvaraRadera
  5. Är så himla sugen på att läsa den här boken nu när alla säger att den är så bra!

    SvaraRadera