Författare: Andrea Cremer
Serie: Nightshade #1
Sidor: 452
Omläsning: Ja
Calla Tor has always known her destiny: After graduating from the Mountain School, she'll be the mate of sexy alpha wolf Ren Laroche and fight with him, side by side, ruling their pack and guarding sacred sites for the Keepers. But when she violates her masters' laws by saving a beautiful human boy out for a hike, Calla begins to question her fate, her existence, and the very essence of the world she has known. By following her heart, she might lose everything- including her own life. Is forbidden love worth the ultimate sacrifice?
Jag läste Nightshade trilogin för första gången i Januari 2012, och gillade den mer än vad jag trodde att jag skulle göra. Nu när första boken i spin-off serien, Nightshade Legacy, ska släppas, så bestämde jag mig för att göra en omläsning av originalserien och friska upp minnet lite. Och trots att jag tycker det är ganska svårt att recensera omläsningar, så tänkte jag idag ge det ett försök..
Det bästa med Nightshade är dess handling, och jag älskar världen Andrea Cremer har byggt upp. Varulvar och Magiker/Häxor kallas här för Guardians och Keepers, och samhället de lever i kräver att Guardians ska lyda Keepers(arnas) minsta vink. Callas öde är redan bestämt, och hon har i princip ingenting att säga till om..något som jag personligen tycker ger en väldigt skrämmande känsla över boken, och jag absolut älskar det. Jag gillar även förklaringarna man får över hur världen fungerar, det är lätt att förstå, förklaringarna ges med jämna mellanrum och det blir aldrig tal om någon stor info-dump..allt känns väldigt genomtänkt och väluppbyggt.
Calla är helt klart min favorit av karaktärerna, hon är en alfahona, en naturlig ledare och det märks. Calla är oerhört stark, och jag älskar hur mycket man får se av hennes "vargpersonlighet", alltså hur hon tänker både som varg och människa. Dessutom älskar jag hennes utveckling ju mer hon börjar tänka för sig själv.
Det är alltid svårt att prata om karaktärer när man vet hur det kommer att sluta, tycker jag. I Nightshade är jag inte alls speciellt förtjust i varken Shay eller Ren. Shay är på tok för bestämmande, och det känns aldrig som att han respekterar Calla. Ren är också aningen kontrollerande, men det jag gillar minst med honom är att han påstås ska vara kär i Calla, men har ändå legat runt med gud vet hur många.. Måste jag välja föredrar jag dock helt klart Ren över Shay.
I övrigt så gillar jag de flesta flockmedlemmarna, Bryn och Sabine är mina favoriter, men jag tål inte Fey och Dax.
Nighshade är en svår bok att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa, och min omläsning visar att den är minst lika bra som första gången jag läste den. Om du är sugen på en annorlunda varulvshistoria är detta definitivt boken för dig, och själv ska jag slänga mig över fortsättningen nu på en gång.
Favoritcitat:
“The patter of tentative footfalls reached my ears. I flipped on my side to face the door and saw Ansel wander by. I rolled onto my back, rubbing sleep from my eyes. I'd crashed on my bed as soons as I'd gotten back from school, collapsing under the weight of the day.
The floorboards squeaked as Ansel passed by my door again. I caught his nervous glance in my direction before he hurried down the hall.
'Ansel, I'm not the sun; stop orbiting and get in here,' I called.”
“The relationship of a girl and her favorite novel can be complex indeed.”
8 / 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar