Beautiful Broken Girls - Kim Savage

Titel: Beautiful Broken Girls
Författare: Kim Savage
Serie: -
Sidor: 318

"Remember the places you touched me."

The parts of Mira Cillo that Ben touched are etched on his soul.

Palm. Hair. Chest. Cheek. Lips. Throat. Heart.

It was the last one that broke her. After her death, Mira sends Ben on a quest for notes she left in the seven places where they touched—notes that explain why she and her sister, Francesca, drowned themselves in the quarry. How Ben interprets those notes has everything to do with the way he was touched by a bad coach years before. But the truth behind the girls’ suicides is far more complicated, involving a dangerous infatuation, a deadly miracle, and a crushing lie.

Jag blev väldigt förtjust i Kim Savages debutbok, After the Woods, när jag läste den förra året, och givetvis ville jag därför läsa mer av henne. Jag hade höga förväntningar på Beautiful Broken Girls (hur härligt creepy är inte omslaget?), men tyvärr var det inte alls en bok i min smak och jag blev så besviken.

Nu kommer det att komma lite mindre spoilers, så den som inte vill veta mer bör sluta läsa nu.
Jag var rätt säker på att handlingen skulle vara ett vanligt mysterium så där, och jag tycker att det är även det som framkommer i bokens summering. Så jag blev ganska chockad över de religiösa delarna och den halvt om halvt magiska realismen som uppstod. Och vad som gör mig ännu mer förbannad är att jag aldrig fick några klara svar, och därför inte kunde se något som helst syfte i det hela. Var båda systrarna galna? Eller hade Franscesca verkligen dessa "krafter"? Och det gör mig inget att läsa om dessa saker om jag är beredd på det, men här kom det liksom från ingenstans, och gjorde mig bara förvirrad.

Karaktärerna var dessutom platta och sterotypiska. Ben är en av de mest tråkiga huvudpersoner jag någonsin följt. Han var underutvecklad, han var jobbig att följa och det fanns verkligen ingenting som gjorde honom intressant (till och med det som hände honom som barn skummades bara över). Varken Mira eller Fransceca (eller Connie, för den delen) gav mig något, och jag kunde inte för allt i mitt liv förstå varför dessa flickor var så speciella i alla andras ögon? Dock kan jag erkänna att det var betydligt mer spännande att följa deras tillbakablickar, och det höjer definitivt betyget en aning. Dessutom hade jag väldigt konstiga känslor inför Mr Falso under hela läsningen, och jag fick aldrig någon klarhet över honom eller.

Beautiful Broken Girls är en bok som kanske försöker lite för mycket. Om Savage hade hållt sig till en sak, och lagt mer tid på karaktärerna hade jag kanske tyckt bättre om den. Som det är nu så lämnar den mig med mer frågor än svar, och med en bitter eftersmak. Tråkigt på den potentialen, och på det omslaget. Det är tyvärr inget jag rekommenderar någon att läsa.  

4 / 10