Clockwork Princess - Cassandra Clare

Titel: Clockwork Princess
Författare: Cassandra Clare
Serie: The Infernal Devices #3
Sidor: 570

Spoilervarning! Spoilers från tidigare böcker förekommer. 

Tessa Gray should be happy - aren't all brides happy?
Yet as she prepares for her wedding, a net of shadows begins to tighten around the Shadowhunters of the London Institute.
A new demon appears, one linked by blood and secrecy to Mortmain, the man who plans to use his army of pitiless automatons, the Infernal Devices, to destroy the Shadowhunters. Mortmain needs only one last item to complete his plan. He needs Tessa. And Jem and Will, the boys who lay equal claim to Tessa's heart, will do anything to save her.

Jag vet att jag är långt ifrån den enda som har längtat oerhört efter Clockwork Princess. Som vanligt när det gäller ens favoritserier så är det tråkigt att se dem sluta. Slutet i Clockwork Princess är dock ett utav de bästa slut jag någonsin sett, och den är helt klart seriens bästa bok.

Jag hade redan förberett mig på en känslostorm, och mitt hjärta hann både krossas och läkas samman igen under bokens 570 sidor. Jag skrattade ofta och jag grät vid flertalet tillfällen. Sista 100+ sidorna var en enda stor tårfest, men när jag slog igen boken hade jag ändå ett leende på läpparna.

Karaktärerna är underbara. Jag älskar Tessa och den utveckling hon har gått igenom under seriens gång. Tessa är en stark och modig karaktär och jag önskade bara det bästa för henne.
Jag älskar både Will och Jem. Det är så otroligt svårt att välja mellan dem, även om jag för det mesta föredrar Jem, och jag skulle aldrig vilja vara i Tessas sits. Tessa, Will och Jem är den perfekta triangeln, det är ett omöjligt val och ändå kan man inte välja fel. Det är så här en kärlekstriangel ska vara skriven och jag hoppas att fler författare lär sig det.
Jag älskar alla de övriga karaktärerna också, Charlotte, Henry, Sophie, Cecily, Gideon och Gabriel.
Och Magnus Bane, såklart!

Trots boken längd, så blir det aldrig tråkigt eller långsamt. Cassandra Clare är en mästare på att skriva och jag avgudar hennes värld av Shadowhunters. Jag älskade handlingen och jag är nöjd över att alla mina frågor fick sina svar.

Till sist så vill jag säga att jag älskade slutet och jag kunde inte vara mer nöjd. Epilogen är något av det bästa jag någonsin läst och det är så här man avslutar en serie!

Favoritcitat: 

“A very magnanimous statement, Gideon,” said Magnus.
“I’m Gabriel.”
Magnus waved a hand. “All Lightwoods look the same to me.” 

“Gabriel's green eyes sought Will. "It was the pox, wasn't it? You know all about it, don't you? Aren't you some sort of expert?
"Well, you needn't act like I invented it, said Will. "Just because I believed it existed.” 

“It has been the privilege and the honor of my life to know you.” 

“Tessa craned her head back to look at Will. “You know that feeling,” she said, “when you are reading a book, and you know that it is going to be a tragedy; you can feel the cold and darkness coming, see the net drawing tight around the characters who live and breathe on the pages. But you are tied to the story as if being dragged behind a carriage and you cannot let go or turn the course aside.” His blue eyes were dark with understanding — of course Will would understand — and she hurried on. “I feel now as if the same is happening, only not to characters on a page but to my own beloved friends and companions. I do not want to sit by while tragedy comes for us. I would turn it aside, only I struggle to discover how that might be done.”

 “I can find another maid; I cannot find another Sophie. If being a Shadowhunter was what you wanted, my girl, I wish you had spoken. I could have gone to the Consul before I was at odds with him. Still, when we return-'
She broke off, and Cecily heard the words beneath the words: If we return.
'When we return, I will put you forward for Acension,' Charlotte finished.
'I will speak out for her aswell,' Gideon said. 'After all, I have my father's place on the Council-his friends will listen to me; they still owe loyalty to our family-and besides, how else can we be married?'
'What'? said Gabriel with a wild hand gesture that accidentally flipped the nearest plate on the floor, where it shattered.
'Married?' said Henry. 'You're marrying your father's friends on the Council? Which of them?” 

"How could three people who cared for one another so much cause one another so much pain?"

10 / 10