Sever - Lauren DeStefano

Titel: Sever
Författare: Lauren DeStefano
Serie: The Chemical Garden #3
Sidor: 371

Spoilervarning! Spoilers från tidigare böcker förekommer.

With less than three years left until the virus claims her life, Rhine is desperate for answers. Having escaped torment at Vaughn's mansion, she finds respite in the dilapidated home of her husband's uncle, an eccentric inventor who hates Vaughn almost as much as Rhine does. 

Rhine's determination to be reunited with her twin brother, Rowan, increases as each day brings terrifying revelations to light about his involvement in an underground resistance. She realizes must find him before he destroys the one thing they have left: hope. 

Sever är den sista boken i The Chemical Garden trilogin och den är även min favorit i serien. Denna berättelse har alltid varit mörk och mardrömslik, och Sever är inget undantag. Jag tänker inte gå in mer på handlingen, men jag vill påpeka att jag älskade den.

Jag har alltid gillat världen, men jag har aldrig riktigt förstått mig på den. Det har aldrig getts några riktiga förklaringar och själva konceptet har känts aningen osannolikt. I Sever blir dock i princip alla mina frågor besvarade, och jag är väldigt nöjd över svaren som ges (allra helst varför Madame kändes så bekant för Rhine, en fråga jag inte kunnat släppa sedan Fever).

Det som gör att jag inte kan ge denna serie full poäng är karaktärerna, många av dem blir aldrig riktigt levande för mig och jag har svårt att forma några band till någon annan än Rhine.
Jag gillar Rhine för det mesta, jag har alltid funnit henne modig, hoppfull och passionerad, otämjbar och livfull, men i Sever har mycket av detta försvunnit. Rhine är ganska nedstämd och viker hela tiden ner sig där hon egentligen borde stått på sig. Jag tyckte fortfarande om henne, men jag saknade fightern från de föregående böckerna.
Jag har aldrig varit speciellt förtjust i vare sig Linden eller Gabriel. Linden har alltid varit för naiv och ignorant för min del, men han gottgör för mycket och han är min favorit i Sever.
Gabriel har alltid varit väldigt personlighetslös och efter 3 böcker så känner jag honom fortfarande inte. Det är som att han mest bara är med för att ett kärleksintresse ska finnas där. 
Av de övriga karaktärerna så gillar jag Cecily mycket, och hennes karaktärsutveckling var enorm. Jag tyckte mycket om Reed, och jag förstod mig inte alls på Rowan. 
Bokens bad guy, Vaughn, är den mest intressanta karaktären. Han är lika hemsk och manipulativ som vanligt, ibland var han så övertygande att jag fann mig själv börja lita lite på honom..trots att jag var medveten om motsatsen. Även om Vaughn görs lite mer mänsklig i denna bok, så är han fortfarande minst lika skrämmande och jag är väldigt imponerad över att en litterär figur kan ge mig mardrömmar.
  
Det är omöjligt att prata om Lauren DeStefano utan att nämna hennes språk. Lauren skriver så makalöst vackert att varje mening är ett mindre underverk, och jag kommer alltid att vilja läsa hennes böcker.

Jag är oerhört nöjd med bokens slut, inga lösa trådar lämnas utan allt blir avlutat. Precis som jag vill ha det. Jag har både skrattat och gråtit under bokens gång, och The Chemical Garden kommer alltid att vara en av mina favoritserier.

Favoritcitat:

“We figure out what death means when we're born, practically, and we live our whole lives in some kind of weird denial about it.” 

“We destroy things with our curiosity. We shatter with our best intentions” 

“I never wanted to live forever," she says. "I just wanted enough time.”  

8,5 / 10