Författare: Richelle Mead
Serie: Bloodlines #3
Sidor: 401
Spoilervarning! Spoilers från tidigare böcker förekommer.
In the aftermath of a forbidden moment that rocked Sydney to her core, she finds herself struggling to draw the line between her Alchemist teachings and what her heart is urging her to do. Then she meets alluring, rebellious Marcus Finch--a former Alchemist who escaped against all odds, and is now on the run. Marcus wants to teach Sydney the secrets he claims the Alchemists are hiding from her. But as he pushes her to rebel against the people who raised her, Sydney finds that breaking free is harder than she thought. There is an old and mysterious magic rooted deeply within her. And as she searches for an evil magic user targeting powerful young witches, she realizes that her only hope is to embrace her magical blood--or else she might be next.
Jag är nog en utav få som föredrar Bloodlines-serien framför VA. Jag erkänner att The Golden Lily gjorde mig aningens besviken, men i The Indigo Spell är Richelle Mead tillbaka i sitt esse, och jag fullkomligen älskade denna bok.
Handlingen i serien har tagit en helt annan vändning än vad jag trodde från början, och jag älskar det. Jag gillar allt som har med magin att göra, det är väldigt spännande och jag är förvånad över hur stor plats den tar. Jag vill inte säga så mycket mer om handlingen, men den var oerhört bra och förvånade mig många gånger.
Alltså, Sydney. Snacka om stor karaktärsutveckling. Sydney har nästan blivit en helt annan person och jag är nästan lite stolt över henne. Hon har liksom inte varit speciellt bad-ass tidigare, men nu börjar hon bli en karaktär man kan ha som förebild. Jag är väldigt, väldigt imponerad.
Det bästa med boken är såklart Adrian. Jag älskar Adrian! Jag gillar att man får lära känna honom mer och se ett helt annat djup hos honom, än den Adrian vi kände från VA.
En annan sak jag älskar är alla Sydrian scener. Jag älskar deras kemi, och jag älskar att även fast Sydney inte vill erkänna sina känslor, är de ändå bästa kompisar och hela tiden tar hand om varandra.
Jag tror ingen kan säga att inte Sydney & Adrian hör ihop efter att de läst denna bok.
"You're my flame in the dark. We chase away the shadows around each other.”
The Indigo Spell är en fantastiskt bra bok, och jag är glad att serien lever upp till mina förväntningar igen. Jag älskade slutet, precis när man börjar tro att allt kommer ordna sig, så slänger Richelle Mead in en ny plot twist. Det ska bli så spännande att se vad som kommer hända i nästa bok.
Favoritcitat:
“You're not as much of a lost cause as she was. I mean, with her, I had to overcome her deep, epic love with a Russian warlord. You and I just have to overcome hundreds of years' worth of deeply ingrained prejudice and taboo between our two races. Easy.”
“All the while, my mind reeled with what had happened.
I have a hickey. I let Adrian Ivashkov give me a hickey.”
“You know," he said, "under normal circumstances, you inviting me to the bedroom would be the highlight of my day."
I crossed my arms and sat on the bed. I did so out of simple fatigue, but a moment later, I was struck by what I was doing. This is where Adrian sleeps. I'm touching the covers he's wrapped in every night. What does he wear? Does he wear anything?
I jumped up.”
“His eyes were on his heart, completely caught up in his work. 'Just something kicking around in my head. Reminds me of you. Fiery and sweet, all at the same time. A flame in the dark, lighting my way.' His voice... his words... I recognized one of his spirit-driven moments. It should've unnerved me, but there was something sensual about the way he spoke, something that made my breath catch. A flame in the dark.”
9 / 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar