Författare: Tahereh Mafi
Serie: Shatter Me #2
Sidor: 461
Spoilervarning! Summeringen såväl som recensionen innehåller spoilers från tidigare bok.
Juliette has escaped to Omega Point. It is a place for people like her—people with gifts—and it is also the headquarters of the rebel resistance.
She's finally free from The Reestablishment, free from their plan to use her as a weapon, and free to love Adam. But Juliette will never be free from her lethal touch.
Or from Warner, who wants Juliette more than she ever thought possible.
In this exhilarating sequel to Shatter Me, Juliette has to make life-changing decisions between what she wants and what she thinks is right. Decisions that might involve choosing between her heart—and Adam's life.
Det var mer än ett år sedan jag läste Shatter Me, och även om jag tyckte mycket om den, så älskade jag den inte som alla andra verkar göra, och denna anledningen heter Juliette. Efter första bokens slut så hade jag dock höga förhoppningar på Unravel Me, men tyvärr så infriades dem inte.
Vad som gör mig mest förbannad är att om huvudkaraktären inte var så jobbig, så skulle denna serie var helt enastående. Jag älskar handlingen, och jag tycker att Tahereh Mafi har byggt upp en fascinerande värld som jag trivs väldigt bra i. Jag vill gärna veta mer om karaktärernas krafter och jag älskar när det blir lite action.
När jag började läsa Shatter Me så var jag väldigt fängslad av Juliette, hennes beteende och hur hon blivit en sådan fin person, trots alla hennes motgångar. Men ju längre jag lärde känna Juliette, desto mer irriterade hon mig. Hennes vägran att stå upp för sig själv och hennes totala brist på självförtroende fick mig att lessna. I slutet började jag se henne som en fighter och jag trodde att det skulle fortsätta i bok 2.
När Unravel Me börjar har alla framsteg Juliette gjorde försvunnit, och hon spenderar första halvan med att tycka synd om sig själv. Hon är tillbakadragen, undviker alla utom Adam, och hon bara gnäller. "Jag vill inte, jag kan inte, alla hatar mig".. bu-freaking-hu.
Efter halva boken hände något, och den blev riktigt, riktigt bra. Det var action och spänning, och läslusten kom tillbaka igen.. bara för att 5 minuter senare förstöras av Juliettes regression.
Varför, varför kan hon inte vara ärlig? Och varför, varför kan hon inte sluta gnälla? Jag överdriver inte när jag säger att Juliette är en av de mest frustrerande karaktärerna NÅGONSIN.
Man får inte se så himla mycket av Adam i denna bok, och han har blivit lite blek och tråkig. Det finns ingen som helst karaktärsutveckling där.
Någon som däremot utvecklas hela tiden är Warner, och jag har börjat gilla honom lite smått. Jag har fortfarande oerhört svårt att se honom som ett kärleksintresse, men det förhindrar inte att det är Warner jag håller på!
Det bästa med Unravel Me är dock Kenji. Som jag älskar honom. Han tillför humor och liv till historian, och jag kan bara tänka mig hur tråkigt det skulle vara utan honom.
Det är omöjligt att skriva en recension utan att nämna Tahereh Mafis oerhört vackra språk, bara det gör boken värd att läsa.
Jag kan inte låta bli att grämas över hur mycket mitt ogillande av huvudkaraktären förstör historian, och jag hade gärna sett lite mer action i Unravel Me, men slutet verkar väldigt lovande och naturligtvis kommer jag att läsa nästa bok.
Favoritcitat:
“The man is moody as hell.”
“I am not moody—”
“Yeah, bro.” Kenji puts his utensils down. “You are moody. It’s always ‘Shut up, Kenji.’ ‘Go to sleep, Kenji.’ ‘No one wants to see you naked, Kenji.’ When I know for a fact that there are thousands of people who would love to see me naked—”
“So, what—you just walk right past me? Don’t even say hello?” He clutches the socks to his chest. “I’m crushed. I saved us a table and everything.”
I glance at him. Keep walking.
He catches up. “I’m serious. Do you have any idea how awkward it is to wave at someone and have them ignore you? And then you’re just looking around like a jackass, trying to be all, ‘No, really, I swear, I know that girl’ and no one believes y—”
“Have you ever had a girlfriend, Kenji?"
"What?" He looks mortally offended. "Do I LOOK like the kind of guy who's never had a girlfriend? Have you even MET me?”
6 / 10
Himla bra att du inte älskade den för nu kan jag tagga ner lite på mina förväntningar. Gillade varken Juliette eller Adam i första boken, men Warner är bara <3!
SvaraRaderaVad roligt att det finns någon mer än jag som inte gillade Juliette. Jag hoppas du gillar boken, men det är nog bra att inte ha för höga förväntningar. :)
RaderaHar fortfarande inte läst första delen då jag är rädd för att ha höga förväntningar på den samtidigt som det känns som att jag har missat något bra.
SvaraRaderaSå kan jag också känna inför vissa böcker, det brukar sluta med att jag får tvinga ner mina förväntningar. :) Om inte annat så rekommenderar jag att du läser den för det otroligt vackra språkets skull. :)
Radera