Saving Francesca - Melina Marchetta

Titel: Saving Francesca
Författare: Melina Marchetta
Serie: Ingen serie, men boken The Piper's Son är en fristående fortsättning om en annan karaktär.
Sidor: 243 

Francesca is stuck at St. Sebastians, a boys' school that's pretends it's coed by giving the girls their own bathroom. Her only female companions are an ultra-feminist, a rumored slut, and an an impossibly dorky accordion player. The boys are no better, from Thomas who specializes in musical burping to Will, the perpetually frowning, smug moron that Francesca can't seem to stop thinking about.

Then there's Francesca's mother, who always thinks she knows what's best for Francesca—until she is suddenly stricken with acute depression, leaving Francesca lost, alone, and without an inkling who she really is. 
Simultaneously humorous, poignant, and impossible to put down, this is the story of a girl who must summon the strength to save her family, her social life and—hardest of all—herself.

Melina Marchetta har skrivit en av mina absoluta favoritböcker, Jellicoe Road, och efter den har jag länge velat läsa något mer av henne. Mina förhoppningar var inte allt för höga, det är trots allt oerhört svårt att slå Jellicoe Road, men det visade sig att Saving Francesca var en bok jag gillade skarpt.

En av de saker jag älskar mest med Melina Marchetta är att hennes böcker får mig att verkligen känna något. Mitt hjärta blöder när jag märker hur vilse och ensam Francesca är, jag gråter när hennes pappa hämtar henne i Woy Woy och jag ler när hon sakta börjar hitta sig själv igen.
Saving Francesca är inte riktigt samma känslostorm som Jellicoe Road (det är väldigt svårt att inte dra jämförelser), men den är inte heller alltför långt därifrån.

Karaktärerna var helt underbara. Jag måste erkänna att jag störde mig lite på Francesca i början. Jag önskade att hon skulle stå på sig lite och inte vara så vek, men när jag lärde känna den person hon varit innan så kunde jag bara hoppas att hon skulle bli henne igen. Jag älskade Francescas utveckling och jag beundrade den hon blev i slutet av boken.
Jag gillade alla bi-karaktärer, Justine, Siobhan, Tara, Will, Thomas, Jimmy och Francescas familj.

Ett plus i kanten ger jag Melinas språk, det är oerhört vackert och levande, och jag får en massa nya favoritcitat.

Saving Francesca är en känslosam och vacker bok, med äkta och genomtänkta karaktärer, och dessutom är den är fantastiskt skriven. Jag kommer definitivt att läsa mer av Melina Marchetta.

Favoritcitat:

“A piece of me is gone," she told me once while we were bra shopping. "I think we're made up of all these different pieces and every time someone goes, you're left with less of yourself.” 

“You're judging her by her literacy,' Tara says. 'You're a literacist.' 
'You've made that up.' Thomas Mackee packs up his stuff and stands up. 'You chicks give me the shits,' he says. 
'You, on the other hand, brighten up our day,' I tell him. 'We all regard you as a god.” 

“I miss the Stella girls telling me what I am. That I'm sweet and placid and accommodating and loyal and nonthreatening and good to have around. And Mia. I want her to say, "Frankie, you're silly, you're lazy, you're talented, you're passionate, you're restrained, you're blossoming, you're contrary."

I want to be an adjective again. But I'm a noun. 
A nothing. A nobody. A no one.” 

                                             9 / 10