Unspoken - Sarah Rees Brennan

Titel: Unspoken
Författare: Sarah Rees Brennan
Serie: The Lynburn Legacy #1
Sidor: 370

Kami Glass is in love with someone she's never met - a boy the rest of the world is convinced is imaginary. This has made her an outsider in the sleepy English town of Sorry-in-the-Vale, but she doesn't complain. She runs the school newspaper and keeps to herself for the most part - until disturbing events begin to happen. There has been screaming in the woods and the dark, abandoned manor on the hill overlooking the town has lit up for the first time in 10 years. The Lynburn family, who ruled the town a generation ago and who all left without warning, have returned. As Kami starts to investigate for the paper, she finds out that the town she has loved all her life is hiding a multitude of secrets- and a murderer- and the key to it all just might be the boy in her head. The boy who everyone thought was imaginary may be real...and he may be dangerous.

Jag fick Unspoken i julklapp och såg mycket fram emot att läsa den, lite senare såg jag Anna på Boktyckes recension och blev ännu mer sugen på att läsa den, men andra böcker kom emellan och det blev inte av att jag plockade upp den förrän alldeles nyligen. Jag var lite orolig att mina förväntningar skulle vara för höga, men det visade sig att boken var lika fantastiskt bra som jag trodde att den skulle vara!

Det bästa med Unspoken är karaktärerna. Jag avgudade och tokälskade alla. Kami, våran huvudkaraktär, är otroligt speciell och charmig. Hon är väldigt smart och kvicktänkt. Hon är livlig, hon gör vad hon vill och ber inte om ursäkt, dessutom är hon lojal, modig och mån om de hon älskar. Kami är en frisk fläkt i YA litteraturen och en ny favoritkaraktär.
Vi har Angela, Kamis bästa kompis, som är skolans snyggaste tjej. Istället för det gamla vanliga så är dock Angela otroligt lat och hon tycker inte alls om andra människor. Angelas bror, Rusty, är precis lika lat, fast mycket trevligare. 
Jag älskade Kamis familj, allra helst hennes pappa, och jag älskade Holly, Kamis andra kompis.
Jag var väldigt nyfiken på Lynburn familjen och fann dem otroligt intressanta. Jag gillade både Ash och Jared, och Ash blev mycket mer intressant i slutet. När boken var slut så läste jag den korta e-novellen om Jared (The Spring Before I Met You), vilken förklarade så mycket mer om Jared och fick mig att se det där lilla extra jag saknat hos honom tidigare.
Jag älskar bandet som finns mellan Kami & Jared, det är så oerhört fint och jag gillar att det handlar om så mycket mer än bara kärlek.

Något jag tyckte om är att det inte handlar om någon insta-love och en massa kärlek, utan mycket av fokusen ligger på mysteriet i boken, ett mysterium jag fann både spännande och oförutsägbart.

Jag älskar sätter Sarah Rees Brennan skriver på och jag fastnade fort för boken. Den är väldigt, väldigt rolig och jag skrattade var och varannan sida.
Slutet krossade mitt hjärta lite, och jag blev så ledsen. Ser väldigt mycket fram emot nästa bok och jag är glad att inte behöva vänta så länge (September).

Jag vet inte hur många gånger jag använt ordet älskar i denna recension, men det var verkligen det jag gjorde. Jag älskade handlingen, jag ÄLSKADE karaktärerna och jag älskade humorn i boken. Kort sagt så älskade jag Unspoken. Läs den! 

Favoritcitat:

“You’re crazy,” said her best friend, Angela, as the bell rang to signal five minutes before the first class on the first day back at school.
“They said that about all the great visionaries.”.
“You know who else they said it about?” Angela demanded. “All the actual crazy people.”  


“Angela spared a glare for Kami, and then resumed her marathon glaring session at Jared. 'It's too weird. I'm going to call you Carl.'
Jared scowled. 'I don't want you to call me Carl.'
'That's interesting, Carl,' said Angela, cheering up.”

“Why are you putting on lip gloss, my daughter?” Dad asked. “Trip to the library? Trip to the nunnery? I hear the nunneries are nice this time of year”
…
“Is this true, Kami? Are you going out on a date?” Dad asked tragically. “Wearing that? Wouldn’t you fancy a shapeless cardigan instead? You rock a shapeless cardigan, honey.” 

“What the hell is going on?" demanded Kami's dad, advancing with his black eyes snapping. Jared blurted, "My intentions are honourable."
Kami sat up straight in her bed and stared in Jared's direction. "Are you completely crazy?" she wanted to know. "This isn't the eighteenth century. How do you think that's going to help?"
"Well, I mean," Jared said, back against the wall like a cornered animal. "When we're older. I mean-"
"Please shut up," Kami begged.
"I agree with Kami," said Dad. "When you're in an abyss-like hole, quit digging.”

"Oh, Rusty, why did you let her in?" Angela said. "We could have just lain down on the floor until she went away. We could've had a nice floor nap."
"Have you guys eaten?" Kami asked. "I'm starving."
"Cooking is so much trouble," Rusty said mournfully.
"You could order in," Kami suggested.
"Delivery people are so annoying," Angela responded."

9,5 / 10