Författare: Sally Green
Serie: The Half Bad Trilogy #3
Sidor: 340
Spoilervarning! Boken ingår i en serie, spoilers från tidigare böcker förekommer.
The Alliance is losing the war, and their most critical weapon, seventeen-year-old witch Nathan Brynn, is losing his mind. Nathan’s tally of kills is rising, and yet he’s no closer to ending the tyrannical rule of the Council of White Witches in England. Nor is Nathan any closer to his personal goal: getting revenge on Annalise, the girl he once loved before she committed an unthinkable crime. An amulet protected by the extremely powerful witch Ledger could be the tool Nathan needs to save himself and the Alliance, but this amulet is not so easily acquired. And lately Nathan has started to suffer from visions: a vision of a golden moment when he dies, and of an endless line of Hunters, impossible to overcome. Gabriel, his closest companion, urges Nathan to run away with him, to start a peaceful life together. But even Gabriel’s love may not be enough to save Nathan from this war, or from the person he has become.
Jag har tyckt mycket om de två tidigare böckerna i den här serien, så givetvis var Half Lost ett måste på min att läsa lista. Jag hann i princip bara få hem den så läste jag den, och förväntningarna var riktigt höga. Tyvärr tycker jag dock inte att boken, eller framför allt slutet, var så bra som jag hoppades på, och den lämnar mig men en stor känsla av besvikelse.
Början var intressant, och jag gillade Nathans hämndbegär samtidigt som att jag inte var särskilt förtjust i honom som person. Mittendelen var också bra, men jag är djupt besviken på slutet. Och om ni vill veta mera så finns mina tankar under spoilermarkeringen;
- Först och främst var jag så glad över Nathan och Gabriel tillsammans, även om jag inte gillar hur Nathan behandlade Gabriel i början. Men deras relation i mitten och slutet var så himla perfekt, och det är liksom det jag väntat på. Är lite besviken på att det var väldigt dåligt beskrivet. Okej att det är YA, men ge mig någonting mer än "we kissed" och "we made love", tack.
- Själva slutfighten kändes också aningen för lätt och jag hade velat ha mer fightscener och action (även om det trots allt fanns en del).
- Jag gillar inte eller Annalieses slut, med ett år i fängelse och sedan att hon födde Nathans son. Det kändes bara dåligt..
- Och slutet. Att Gabriel dör, och Nathan till sist förvandlar sig till ett träd. Jag är ledsen, men det suger. Det förstörde hela boken för mig och jag är bara så jäkla förbannad över det hela. Jag har absolut ingenting emot dödsfall i böcker, men det måste göras på rätt sätt, och här kändes det mest bara som att Green ville chockera och/eller ha ett enkelt avslut. Dessutom känns det lite som ett cheap shot att döda det homusexuella kärleksintresset (lite samma som det känns som att författaren inte vågade utveckla kärleksscenerna mer för att det handlade om ett homosexuellt par).
spoilers slut.
Av karaktärerna så gillar jag Nathan. Han är väldigt fascinerande, och precis som jag nämnt tidigare så gillar jag särskilt att han är långt ifrån god, och att han vågar bloda ner händerna lite. Och jag älskar Gabriel, som har varit min favorit ända sedan den första boken. Av bi-karaktärerna är det ingen som riktigt står ut, även om jag har en liten förkärlek för den sarkastiska Nesbitt.
Half Lost började bra, men slutade desto värre. Jag har väldigt svårt att bestämma mig för hur jag ska betygsätta den. Det fanns partier jag tyckte mycket om, men slutet var helt oförlåtligt i mina ögon och jag är djupt beviken. Jag lämnar betyget osatt för nu, och så får jag se vad jag tycker när jag haft tid att smälta det hela lite mer.
3,5 / 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar