A Court of Mist and Fury - Sarah J. Maas

Titel: A Court of Mist and Fury
Författare: Sarah J. Maas
Serie: A Court of Thorns and Roses #2
Sidor: 624

Spoilervarning! Boken ingår i en serie, spoilers från tidigare böcker förekommer. 

Feyre survived Amarantha's clutches to return to the Spring Court—but at a steep cost. Though she now has the powers of the High Fae, her heart remains human, and it can't forget the terrible deeds she performed to save Tamlin's people.

Nor has Feyre forgotten her bargain with Rhysand, High Lord of the feared Night Court. As Feyre navigates its dark web of politics, passion, and dazzling power, a greater evil looms—and she might be key to stopping it. But only if she can harness her harrowing gifts, heal her fractured soul, and decide how she wishes to shape her future—and the future of a world cleaved in two. 

OBS! Den här recensionen innehåller spoilers för ACOMAF. Bör inte läsas om du inte redan har läst boken.

Jag måste erkänna att jag var lite orolig innan jag började den här boken. Jag älskade Feyre och Tamlins relation i första boken, och min misstanke om ett triangeldrama gjorde att jag inte var helt såld. Nu i efterhand så förstår jag dock inte varför jag tvivlade på Sarah J. Maas, och A Court of Mist and Fury blew my mind. Den var helt sanslöst fantastisk!

Handlingen var SÅ bra. Spännande, sexig och romantisk. Början var dock så hemsk att läsa om (men ändå bra). Jag hatade hur Feyre långsamt tvinade bort, hur trasig hon var, och att Tamlin inte gjorde något för att hjälpa. När själva bröllopet kom var jag alldeles utom mig, och jag var så glad när Rhysand dök upp. Efter det så blev det bara bättre och bättre, och jag älskade absolut allt med boken. All magi, Feyres utveckling, vänskapen och romansen mellan Feyre och Rhysand, bi-karaktärerna, Velaris och slutet. Slutet var helt sanslöst bra, och de sista sidorna var helt makalösa. Jag vet inte hur jag ska överleva ett helt år i väntan på den sista boken.

Av karaktärerna så älskar jag Feyre. Som jag nämnde ovan så tog början av boken hårt på mig, och jag hatade att se hur hon led. Men utvecklingen som kom sakta men säkert, var definitivt värd det och jag älskade att hon till sist insåg hur stark hon är, och vad hon förtjänar. Rhys, som jag ändå gillade mycket i första boken, fick här en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Han är en sådan välutvecklad och komplex karaktär, och jag fullkomligt avgudade relationen mellan honom och Feyre. De nya bi-karaktärerna, Mor, Cassian, Azriel & Amren, tyckte jag också mycket om. Jag gillar också Nesta och Elain, och det ska bli så spännande att se vad som kommer att hända med båda nu. Tamlin och Lucien sjönk dock båda så mycket i mina ögon. Allra helst Tamlin med sitt egoistiska och kontrollernade sätt. Jag har svårt att förstå varför jag tyckte så mycket om honom i första boken, för det är helt klart helt borta nu.

ACOMAF var så vansinnigt bra att det är svårt att finna orden. Den fick mig att skratta och gråta. Den var så genomtänkt och komplex, och ett absolut mästerverk. Det här kan helt klart vara en av de allra lättaste tio poängare jag någonsin gett, och den är utan tvekan värd det. Sarah J. Maas är ett geni, och jag kommer aldrig att tvivla på henne igen. 

Favoritcitat:

“To the people who look at the stars and wish, Rhys."
Rhys clinked his glass against mine. “To the stars who listen— and the dreams that are answered.” 

“I was not a pet, not a doll, not an animal. 
I was a survivor, and I was strong.
I would not be weak, or helpless again
I would not, could not be broken. Tamed.”  

10 / 10