The Crown's Game - Evelyn Skye

Titel: The Crown's Game
Författare: Evelyn Skye
Serie: The Crown's Game #1
Sidor: 399

Vika Andreyeva can summon the snow and turn ash into gold. Nikolai Karimov can see through walls and conjure bridges out of thin air. They are enchanters—the only two in Russia—and with the Ottoman Empire and the Kazakhs threatening, the Tsar needs a powerful enchanter by his side.

And so he initiates the Crown’s Game, an ancient duel of magical skill—the greatest test an enchanter will ever know. The victor becomes the Imperial Enchanter and the Tsar’s most respected adviser. The defeated is sentenced to death.

Raised on tiny Ovchinin Island her whole life, Vika is eager for the chance to show off her talent in the grand capital of Saint Petersburg. But can she kill another enchanter—even when his magic calls to her like nothing else ever has?

For Nikolai, an orphan, the Crown’s Game is the chance of a lifetime. But his deadly opponent is a force to be reckoned with—beautiful, whip smart, imaginative—and he can’t stop thinking about her.

And when Pasha, Nikolai’s best friend and heir to the throne, also starts to fall for the mysterious enchantress, Nikolai must defeat the girl they both love... or be killed himself. 

Den här boken hamnade genast på min att läsa lista så fort jag hörde talas om den. Magi i 1800-talets Ryssland lät ju onekligen fantastiskt, och mina förväntningar var riktigt höga. Tyvärr så lyckades dock boken inte riktigt leva upp till dessa.

Vad jag gillade mest med boken var världen och dess handling. Världsuppbyggnaden och beskrivningarna var riktigt bra, och handlingen var rätt spännande, trots att den inte innehöll så mycket action. Jag fastnade lätt för boken, och det var svårt att slita sig. Själva The Crown's Game var också fascinerande och jag var väldigt förtjust i magin här. Vad jag gillade minst var att boken innehöll både insta-love och en kärlekstriangel (även om karaktären helt klart föredrog en framför den andra). Jag kan (oftast) ha överseende med en sak åt gången, men när båda finns blir det lite för mycket. Jag kände aldrig nån kemi mellan karaktärerna eller, och det gjorde det hela ännu mer svårsmält, tyvärr.

Om handlingen och världen var välutvecklade så var dock inte karaktärerna det. Jag tycker aldrig att jag lärde känna någon utav dem, och den lilla respekt jag hade för Vika i början försvann
snabbt när hon föll för Nikolai. Seriöst, om jag var tvungen att tävla emot någon och där förlust innebär döden, då skulle min första tanke inte vara hur vacker min motspelare är. Nikolai själv var inte eller någon höjdare, och jag hade ganska svårt för honom. Min favorit var Pasha, men sen tappade han så mycket i slutet att jag inte orkade bry mig längre.

Slutet var dock lite oväntat, och jag gillade det. The Crown's Game var en rätt bra bok, allra helst om man ser till handlingen. Men karaktärerna drar ner mycket på betyget, tyvärr. Jag är dock tillräckligt intresserad för att läsa fortsättningen, och även om min recension har känts ganska negativ, så fanns det många saker jag gillade också. Lite kluven är jag, men betyget idag hamnar på;

6,5 / 10