Författare: Justin Cronin
Serie: The Passage #1
Sidor: 766
Deep in the jungles of eastern Colombia, Professor Jonas Lear has finally found what he's been searching for - and wishes to God he hadn't.
In Memphis, Tennessee, a six-year-old girl called Amy is left at the convent of the Sisters of Mercy and wonders why her mother has abandoned her.
In a maximum security jail in Nevada a convicted murderer called Giles Babcock has the same strange nightmare, over and over again, while he waits for a lethal injection.
In a remote community in the California mountains, a young man called Peter waits for his beloved brother to return home - so he can kill him.
Bound together in ways they cannot comprehend, for each of them a door is about to open into a future they could not have imagined. And a journey is about to begin. An epic journey that will take them through a world transformed by man's darkest dreams, to the very heart of what it means to be human.
And beyond.
The Passage har funnits på min att läsa lista i flera år, men det är en bok jag varit lite avskräckt av med tanke på dess längd. Men efter att ha blivit mer och mer sugen så lånade jag äntligen hem den från biblioteket. Man kan dock tycka att 766 sidor är lite väl att ge sig på under en lässvacka, och det tog mig ett par dagar mer att läsa den än vad jag hade hoppats på. Men den var helt klart värd det.
Redan från början så var jag helt fast i handlingen, och jag älskade att läsa om Brad och Amy. Så jag blev både förvånad och besviken när berättelsen, efter 246 sidor, tog ett jättehopp i tiden, och ett tag var jag inte säker på om jag ville fortsätta. Men envis som jag är så bläddrade jag vidare, och till sist så kom jag att tycka ännu mer om karaktärerna och berättelsen än vad jag först hade trott. I efterhand så kan jag tycka att det kan kännas aningen rörigt med tidshopp och alla karaktärer, men samtidigt gillar jag det. Och jag förstår att allt kommer att byggas upp inför finalen. Handlingen var dessutom spännande, och jag tyckte mycket om viruset och varelserna som kom efteråt. Det är kanske inte så nydanande i dagsläget (dock kom ju boken redan 2010, så det är nog jag som är sen med att läsa), men däremot är det jäkligt gripande.
Som jag redan nämnt så gillade jag Amy och Brad mycket. I överhuvudtaget var jag väldigt förtjust i de första karaktärerna, Lacey, Doyle och Carter. Men även de efterkommande fick, till sist, en plats i mitt hjärta. Då allra helst Peter, Lish och Hollis.
Slutet var aningen mind-blowing, och jag förstår inte hur man kunde avsluta så där. Vad händer med alla? Jag är så himla nervös, men har redan beställt hem både andra och tredje boken. Jag måste få veta. The Passage var riktigt bra, aningen rörig tills man vänjer sig, men fantastiskt spännande och något av ett måste att läsa. Rekommenderas varmt.
8 / 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar