A Court of Thorns and Roses - Sarah J. Maas

Titel: A Court of Thorns and Roses
Författare: Sarah J. Maas
Serie: A Court of Thorns and Roses #1
Sidor: 416

When nineteen-year-old huntress Feyre kills a wolf in the woods, a beast-like creature arrives to demand retribution for it. Dragged to a treacherous magical land she only knows about from legends, Feyre discovers that her captor is not an animal, but Tamlin—one of the lethal, immortal faeries who once ruled their world.

As she dwells on his estate, her feelings for Tamlin transform from icy hostility into a fiery passion that burns through every lie and warning she's been told about the beautiful, dangerous world of the Fae. But an ancient, wicked shadow grows over the faerie lands, and Feyre must find a way to stop it . . . or doom Tamlin—and his world—forever.

Att jag älskar Sarah J. Maas är väl knappast något nytt, och hennes Throne of Glass serie är en av mina absoluta favoritserier någonsin. Jag har självklart längtat efter att få påbörja hennes nya serie sedan jag först hörde talas om den, och A Court of Thorns and Roses var ett av mina mest efterlängtade boksläpp för i år. Mina förväntningar var mer eller mindre skyhöga, men Maas lyckades ändå leva upp till dessa, och jag absolut älskade den här boken.

Handlingen är något av re-telling på Skönheten och Odjuret historian, fast med Faeries, och det hela var bara så bra. Jag fastnade genast för boken och ville knappt lägga ifrån mig den. Trots att första halvan var aningen långsam så föll jag handlöst för berättelsen, och Maas är helt enkelt en enastående författare. Sista 100+ sidorna var dessutom makalöst spännande och jag älskade slutet.

Feyre var, precis som Celaena i ToG, en makalöst stark och fascinerande karaktär, och jag gillar verkligen att Sarah alltid skapar sådan beundransvärda kvinnliga karaktärer. Feyre är väldigt bitter och hatisk från början, men jag tyckte mycket om att se hur hon sakta men säkert tinade upp och jag älskade att hon kunde ta hand om sig själv. Tamlin var dessutom helt fantastisk, och jag älskade relationen mellan honom och Feyre. Även Lucien och Rhysand var stora favoriter hos mig och jag ser fram emot att få lära känna karaktärerna ännu mer i nästa bok.

ACOTAR var helt enkelt alldeles makalöst bra, och jag är djupt imponerad över att den faktiskt levde upp till mina förväntningar. Jag längtar redan efter uppföljaren och Sarah J. Maas visar återigen varför hon är min absoluta favoritförfattare. Rekommenderas varmt.

Favoritcitat:

“Would you like me to grovel with gratitude for bringing me here, High Lord?"
"Ah. The Suriel told you nothing important, did it?"
That smile of his sparked something bold in my chest. "He also said that you liked being brushed, and if I'm a clever girl, I might train you with treats."
Tamlin tipped his head to the sky and roared with laughter. Despite myself, I let out a quiet laugh. 
"I might die of surprise," Lucien said behind me. "You made a joke, Feyre."
I turned to look at him with a cool smile. "You don't want to know what the Suriel said about you." I flicked my brows up, and Lucien lifted his hands in defeat.
"I'd pay good money to hear what the Suriel thinks of Lucien," Tamlin said.
A cork popped, followed by the sounds of Lucien chugging the bottle's contents and chuckling with a muttered, "Brushed.” 

9,5 / 10